Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Floyd! ropade hon lättad och glad, och med ett
trött litet språng kastade hon sig i hans armar.
Vad kunde han göra annat än kyssa den pälsklädda
personen, som han höll i sina armar. Och det var en
mycket vacker liten person, som smög sig intill honom,
trött och lycklig.
— Det var rart av dig, sade den pälsklädda, att
skicka mr Devereaux efter mig med friska hundar —
annars hade jag inte varit här förrän i morgon.
Mannen såg oförstående på Freda, och så gick ett
ljus upp för honom.
— Och var det inte snällt av Devereaux att han
reste?
— Du kunde väl inte vänta en enda smula längre,
min egen vän, kunde du väl? Flossie smög sig ännu
tätare intill honom.
— Nej, jag höll ju nog på att bli en smula otålig,
narrades han med stor färdighet och lyfte henne upp
från golvet och bar ut henne genom dörren.
Samma natt hände något, som aldrig förr hade hänt
hans högvördighet James Brown, en missionär, som
bodde bland infödingarna några miles längre nedåt
floden och såg till att de vägar de beträdde förde rakt
till den vite mannens paradis. Han blev uppväckt ur
sin sömn av en främmande indian, som
överantvarda-de icke blott en kvinnas själ utan också hennes kropp
i hans händer och därefter skyndsamt körde bort.
Kvinnan var vacker och mycket ond, och i sin vrede
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
