Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS VITTERHETS-FÖRSÖK. 5
Hvarje nation, äfven den mest förderfvade, har något
ädelt, och detta lefver renast i dess uppväxande slägte.
Sällan träffar man en yngling, som icke vill det rätta, som
icke är varm för det sköna och goda. Men den unga,
oroliga förmågan känner sig ännu icke sjelf. Hon antager
lätt en öfverspänning, som ej kan underhållas, och som,
när den återfaller, lemnar efter sig slapphet. Jätten i sin
första inbillning blir oftast uti verkligheten dverg, då den,
som utan öfverdrift upparbetar sina krafter, småningom
utbildar dem till mannastyrka. Vi anse derför en yttre
forngötiskhet icke vara det mål, dit ungdomens hug må
ledas; åtminstone icke så ensidigt fortdrifvas, att man
springer förbi det stora, som mera bestämdt och fattligt
uppenbarat sig i yngre tider, och som ännu kan åter upp-
stå till lif i en annan verld än diktens. Uti de nuvarande
svenska menniskobenen fäster sig sannerligen icke den
kraft, som man kallat lejonmärg; men deras förmjuknande
och slutliga upplösning af den allt mer och mer kringgri-
pande engelska sjukan kan dock förekommas genom daglig
rörelse i den rena nordiska luften. Dertill manar den sån-
gare, hvilken i angenäma toner, som bygdens barn igen-
känna, sjunger Sveriges sköna natur och de dygder, dem
svenska hjertan utan något antiqvariskt Studium ännu
förstå och äfven i den obemärkta däldens lugn öfva.
En sådan sångare är doktor Wallin. Det torde väl
hända, att en eller annan ifrig nordvän, uppfödd på någon
slättbygd, öfver hvars platthet ett naket gråberg lyfter
sig såsom fjäll, eller i någon stad, der vattenfallen forsa
utur takrännorna, finner denna skaldens sånger icke vara
nog kraftfulla, emedan de ej ega klippans skroflighet, icke
nog dånande, emedan de ej från höjden af en uppstaplad
konstställning nedbrusa i lodrät sänkning på öron, spända
att förvånas. Men en verklig och bildad nordman igen-
känner i hans målningar den nordiska däldens friska, rör-
liga lif; i hans verslopp den från fjället flödande ström-
men, som ömsom störtar sig utför bergen och ömsom
flyter lugn genom ängarna; i hans grundtoner detta allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
