Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS VITTERHETS-FÖRSÖK. II
akademien till det rum, som Skördarnas lemnat ledigt. Hyl-
lande det stora i alla tidehvarf, sjörtg ock han i’särskilda
toner vikingen och karolinen, talade med förtjusning om
Gustaf den tredjes ridderliga sinne och tillegnade.Leopold
sin Axel.
Då tvedrägten sorlade som vildast, klingade från Da-
vidsharpan i norden den kristliga kärlekens milda förso-
nande toner. Uti dagens litterära tvister deltog ej det
evigas sångare, men hans psalmer förenade en hög känslo-
lyftning med reda, sans och vårdsamhet om språket. De
ibland hans verldsliga skaldestycken, som tillhöra denna
tid, blefvo föga kända. Nu, sedan-han fullbordat sitt all-
mänt beprisade psalmverk, har han börjat att, under den
alltför blygsamma titeln af försök, utgifva dem i förening
med sina äldre.
Deras gemensamma egenskap är en teknisk fullkom-
lighet, hvaruti doktor Wallin öfverträffar de flesta svenska
poeter och efter vårt omdöme af ingen öfverträftas. Han
har i mångfaldiga former utvecklat hela styrkan, hela rike-
domen, hela den melodiska skönheten af vårt språk, och
aldrig har en konstnär mäktigare än han beherskat med-
let att uttrycka sina idéer. Man kan kalla denna förtjenst
negativ, men äfven, såsom blott sådan, är den stor, i syn-
nerhet i ett land, hos hvars skalder den börjar att blifva
sällsynt. Den är dock något vida högre än den skicklige
handtverkarens konstfärdighet. Ett folks språk är icke
ett dödt ting, såsom marmorn, hvars motstånd bildhug-
garen besegrar; det är sjelft ett lefvande konstverk, uti
hvilket nationens hela själ, dess lynne, dess seder, dess
bildningsgåfva, dess begrepp, dess känslor uppenbara sig;
och i hvilket minnet af dess ursprung, af dess odling och
af dess stora öden säkrare än i några häfder förvaras.
Att kunna så tillegna sig andan och kraften af sitt folks
språk, som doktor Wallin det förmått, och att så rent och
ledigt som han använda det till sköna framställningar,
dertill fordras visserligen mera än talang; dertill fordras
snille. Äfven om den ur blocket regelmessigt huggna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
