Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS VITTERHETS-FÖRSÖK. 19
penningeförvärfvarens, någon helgd för det arf afstora idéer,
som ärofulla förfäder anförtrott åt sina efterkommandes
vård Staten måste betraktas såsom ett skönt konstverk,
bestämdt af ändamålsenliga former, men lefvande inom
dem; såsom ett organiskt helt, hvars bildning fordrar att
utvecklas, men icke tål att mekaniskt sönderslitas för att
omskapas efter hvarje ny generations egennyttiga beräk-
ningar. Ibland hvilket af Europas folk skulle en sådan
statslära hafva rikare ämnen att upphemta än ibland det
svenska, och hvarest kunde den finna mera beredda sinnen
än dessa, som blifvit odlade för det höga och det ädla under
en i trenne sekler nästan oafbruten följd af stora konungar,
den ingen annan nations häfder hafva att framvisa? Komme
en tid, då man, med bifall af detta folk, nämnde statspoesi
såsom ett speord och använde det till sånger sådana som
Wallins, så vore svensken icke längre värdig dessa sångers
föremål: sin ära, sin frihet, sin sällhet och sitt hopp. Han
borde då med tålig blygd framsläpa sitt lif under trälens
mödor, belönade någon gårig med trälens grofva njutnin-
gar, samt skatta sig lycklig nog, om han för sin matta
prosa, för sina handelsbref och sina hushållsannaler finge
bibehålla sina fäders språk.
Men, så länge ännu en svensk anda lefver i svenska
bröst, skall den Wallinska hof- och statspoesien förblifva
en poesi för folket, hvarmed vi dock icke förstå den råare
hopen, utan de bildade medborgare, som äro representan-
ter för folkets tänkesätt. De fatta sin frihets väsende, och
de veta, att hon icke står i strid med den hyllning, som
en varm fosterlandskänsla gifver åt den milde konungens
ädelmod, åt den segersälle beskyddande hjeltens ära. De
förblanda icke skaldens sanna uttryck af denna känsla
med lismarens smicker. Snarare kunde man säga, att doktor
Wallin i den skandinaviska sången smickrat de förbrödrade
nationerna än deras beherskare, i fall man fordrade, att en
poet alltid skulle i en stor händelse se blott det sanna
for dagen och icke äfven det sanna i försynens afsigt, som
endast tiden kan utföra. Men klandrar man honom, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
