Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
att ega en egentlig hofpoesi. Deremot anse vi ingen nation
kunna umbära, likasom ingen alldeles saknat, en statspoesi,
en sådan nämligen som, förenande de spridda individuella
känslorna för statens helgd och ära, på en gång uttrycker,
underhåller, höjer och renar dem. Staten är det största,
det rikast organiska, det skönaste ibland alla verk af den
fria odödliga anden uti menniskonaturen. Hvarken dess
allmänna ur den eviges tanke sprungna idé eller någon af
de olika, mer eller mindre utbildade former, hvaruti den
uppenbarar sig på jorden, kunna upphinnas och omfattas
af förståndet allena; ty hvilket sådant mäktar väl att ut-
reda mensklighetens hela bestämmelse och att utstaka
banorna för alla menniskoförmögenheters fortgång under
en oändlig utveckling, eller endast att begripa allt, det
förflutna, det närvarande och det tillkommande, i ett enda
folks seder, lagar och öden? Dertill ’fordras jernte för-
stånd ett poetiskt sinne; icke detta likväl, som med de
fallna englars högmod sträfvar att förstöra den verkliga
verlden för att ur kaos skapa en ny, men detta, som, upp-
fyldt af det skönas, det rättas, det godas urbilder, skådar
dem speglade i tingen och efter dem ordnar dessa till en
fullkomligare sammanstämmelse. Vi hata det vilda svär-
meri, hvilket söker att upplösa staternas af ålder förenade
elementer och att fördunsta dem till molnstoder, dunkla,
osammanhängande, tomma på allt annat innehåll än Ijung-
eldsförande dimmor, samt i följd deraf rörliga för hvarje
stormil. Men vi hata lika mycket den grofva materialism,
hvilken behandlar staten såsom ett stort liflöst maskineri,
underkastadt alla de godtyckliga förändringar, dem till-
fälliga behof för stunden kunna göra begärliga. Emellan
dessa ytterligheter måste, om någon räddning återstår
för den europeiska menskligheten, träda fram en estetisk
statslära, som öppnar svärmarens öga för det sköna i
redan formade stater, och som hos den låga nyttans ota-
liga verkmästare uppväcker någon känsla för högre njut-
ningar än den råa sinlighetens, någon aktning för vackra
inrättningar, stiftade med ädlare afsigter än den giriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
