Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 35
hvilkas manliga värf tala till dess försvar. Men en fri
statsförfattning fordrar till sitt stöd medborgare med en
själsstyrka, som det husliga lifvet vanligen icke framkal-
lar. Den fortväxer deremot, såsom plantans styrka i
öppen luft, vid offentliga läroverk. Redan der verkar
makten af ett allmänt omdöme, men af ett rättvist; redan
der stadgas under pröfningar och täflan den känsla af
eget värde, det förlitande på egna krafter, som är källan
till mannens mod. Och denna lifvets första glädje, hvars
ystra men icke lastbara utbrott förfära vekliga föräldrar
och vredga de stränga, hvarest finner man henne så ren
från flärd som i en allmän skola? Hvarest gjuter .hon
som der sin helsa i ynglingens ådror och sin milda för-
tjusning i hans själ? O, hvilket värde har ej denna
himmelens skänk åt oskulden, och hvi skulle den icke
emottagas? Huru ofta under lifvets skiften blifver icke
dess hågkomst den öfvergifnes tröst, den förtrycktes
stöd och äfven den lyckliges ledsven till det goda!
Adlerbeth hade sannolikt njutit denna ungdomsglädje i
ringare mått, än hans känslighet fordrade. Den rådande
tonen i hans första sånger tyckes derom vittna. Om till
någon skald den utnötta benämningen af Apollos son
ännu med särskild betydelse kan lämpas, är det må hända
till honom. Med vördnad, med förtröstan, äfven med
kärleksrik tillgifvenhet nalkades han den faderligt hulde
Guden; men han lekte icke i dess åsyn; men han
gick med säkra, varsamt afmätta steg att frambära till
den fruktades altare sina blygsamma offer. De voro
redbara, voro sköna af känslans sanning, bildernas rike-
dom och uttryckets renhet; men de voro icke dessa
sorglöst bundna kransar af vårens sippor, hvilka den
gladare unge skalden kastar under gratiernas dans kring
delierns lyra.
Adlerbeth var nära att fylla sitt sjuttonde år, då han
utur fädernehuset sändes till universitetet i Upsala. Här
öppnade sig för hçnom en ny verld, hvilken till hans
och hans samtidiges lycka styrdes af snillen och af kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
