Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 37
tetet i Upsala anstäld just det år, då Adlerbeth dit an-
kom. Den ledde ej till några märkliga förändringar af
det gamla, hvars duglighet mansåldrar bepröfvat och
vitsordat; den rubbade icke heller, såsom man kanske
hade väntat, ungdomens förtroende till sina lärare. Emel-
lertid fortforo dessa att göra sig värdiga af Europas och
sina rättvisare medborgares aktning. Linné utbredde
såsom förut sitt snilles ljus öfver jorden. Ihre ådaga-
lade sin mångkunskap och skarpsinnighet medelst utgif-
ningen af sitt vidtberömda verk om svearnes äldre och
nyare språk. Bergman arbetade på grundläggningen till
den lära, som skulle en dag införlifva hans odödlighet i
Lavoisiers och äfven i vetenskapernas häfder förbinda
Sveriges ära med Frankrikes. Floderus, Melanderhjelm,
Carl Aurivillius, Ekerman, den äldre Berch, Olof Rabe-
nius och ännu flere täflade i vetenskapliga förtjenster med
de namnkunnige ibland andra riksens då lefvande lärde
och upprätthöllo det läroverks anseende, hvarifrån Sve-
riges störste män under flera tidehvarf hade utgått, bil-
dade af Rudbeckar, Scheffrar, Verelier, Loccenier, Lager-
löfvar, Norrmänner, Lundier, Benzelier, Hermanssöner,
Celsier, Klingenstjernor. Men intet af allt det ädla, som
Sverige hade egt och egde, skonades af smädelsen. Den
hann väl icke att länge uppehålla sig vid vetenskapernas
embetsmän, ty den hade nog att göra med statens.
Dock underlät den icke att någon gång fasta sig än vid
svenska filosofer, som icke med den »kinesiske Confucii»
redbara visdom befordrade »åkerbrukets trefnad» utan,
smittade af en »tysk skola», sysselsatte sig med det på
torgen värdelösa, som Leibnitz hade tänkt om en allvis
Skapares af evighet bestämda verldsordning; än vid natur-
forskare, som, i stället att omtala nordens alster på ett
»förnuftigt och angenämt sätt», beskrefvo dem på latin,
samt, i stället att gifva menigheten, kallad »det sämre
folket», en »behöflig föda för sinnet» ’ och att sålunda
söka »en oskyldig och varaktig odödlighet», ville »se
sina namn stämplade på örter»; än vid läkare, som vinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
