Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 VITTRA UPPSATSER, TAL CCH ÄREMINNEN.
det gamla svenska lynnet sin rätt; jag igenkänner det i
de härliga yttringar, som jag med få drag velat teckna.
Men hvilken uppväckte det ur en lång dvala, hvilken
inböjde dess styrka i ett nytt sedernas och samhällets
skick? Han, denne store konung, hvars innerliga nation-
lighet några vislingar vågat bestrida. Jag är svensk och
jag bär för Carl den tolftes namn en helig vördnad.
Med sin jättekraft ville han till en utomordentlig höjd
upplyfta detta samma folk, som Gustaf den tredje sökte
att mera menskligen förädla. Men hans öfverspända
verk föll med honom, som allena var mäktig att det
uppbära. Den här, som icke kände någon fara, så länge
han på främmande fält och genom främmande ödemarker
anförde den, lät genast efter hans död ströfvande fiendt-
liga flockar bränna och härja Sveriges bebyggda kuster.
Nationers odling liknar barnets uppfostran. En härd-
ning, som drifves öfver de växande krafternas naturliga
mått, leder till förlamning, likasom vekligheten till slapp-
het. Men den friske ynglingen njuter helsan utan med-
vetande deraf, utan hågkomst af den blomsterdoftande
sommarluft, med hvilken han inandades henne, ofta utan
erkänsla för den faderliga hand, som planterade lunden,
der han lekte sig till lifvets styrka. Den öfverdådige
känner icke förr hennes värde, än då hon är förlorad.
Så, medan ett yngre slägte förgäter och vanvårdar den
bildning, som Gustaf den tredje gaf åt sitt folk, verkar
den dock ännu till sköna handlingar. Ibland dem stälde
jag främst det tronföljareval, som gaf oss Carl Johan
och Oscar. Med detta samt med det lika fria och eniga,
hvarigenom Sverige ett år förut, nyligen efter en stats-
hvälfning och under krig med begge sina grannar, erbjöd
sin krona åt en icke mäktig men hugstor främmande
furste, jemföre man valet af konung Fredriks efterträ-
dare. Vid detta tillfälle, det vigtigaste en nation kan
ega för att yttra sin sjelfständighet och att sammanknyta
sin forntid med efterverlden, handlade ett slägte, som
uppvuxit under beundran af Carl den tolftes hjeltevärf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
