Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 47
hvad hon förut aldrig såg, en åldrig konung med furst-
liga anor erkänna denna de högre’själars frändskap; hon
har sett honom sträcka faderliga armar mot en främling,
som kom att försvara hans rike och upplyfta hans folks
sinne. Och hvilken var han, denne gamle hjelten, som
lade till sina forna segrar den nya affosterlandskärlekens
öfver en sextioårig personlig känsla? Den ädle Carl, en
älskad broder af Gustaf den tredje, hvars faror han delat,
hvars afsigter han utfört, hvars tänkesätt han vårdat åt
ett nytt slägte. De äldre ibland hans rådgifvare, dessa
bepröfvade statsmän^ som under den nyare sakernas
ordning med sin visdom och sitt anseende stödde tronen,
hvad voro de fordom, hvad vore de ännu? Gustaf den
tredjes vänner och vänner af hans minne. Dessa fält-
herrar, hvilkas lagerkransade silfverhår lyste invid fanorna
framom hären af yngre krigare, hvar fostrades de till
ärans värf? Uti Gustaf den tredjes hof. Hvarifrån här-
ledde sig närmast de ibland våra nyare inrättningar, som
stiftades för sekler, när man utom Sverige tviflade om
dess sjelfbestånd ännu ett år? Ifrån Gustaf den tredjes
lika vidsträckta som dristiga tankar. Göta kanalbyggnad,
detta nationliga storverk, som redan med en oförgänglig
ära gäldat åt svenska folket de förgängliga penningar
det kostat, var i betydlig mån beredd genom den plan
dertill, som han lät uppgöras af Thunberg, hvars snille
han uppmuntrade och hvars förtjenst han belönte. Det
försvar för riket, som hans mod och hans eldande anda
framkallade i vådans stund ur nationens lynne, har ledt
oss till den allmänna beväringsanstalt, hvilken ordnar
’ frihetens osvikliga stridskraft, denna, hvarmed Engelbrekt
och Sturarne och Gustaf Eriksson och Magnus Stenbock
segrade. Bildaren af ett folk, som i söndringens och i
sjelfviskhetens tidehvarf framställer sådana vedermälen
af sin eniga kraft och af sin kärlek till fosterlandet, som
eger ibland sig sådana höga styrande sinnen, var då han
en ytlig härmare blott af andra nationers flärd? Voro
hans bildningsmedel endast flygtiga lekar? Jag gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
