Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLEREETH. 59
hejda händelsernas fart; suckar och har styrka att för-
blifva Gustafs vän.
Sånggudinnorna, som förljufvat den föregående tiden
af Gustaf den tredjes lefnad, göto minnets och hoppets
tröst öfver den sista oroliga. De hade lugnat, de kunde
ännu lugna sinnena, och ett nytt samhällsskick skulle då,
kraftigare än det äldre, befästas af inrättningar, renade
från de störtades fel. Det har skett; men han, som det
ifrigast önskade, fick icke sjelf bestämma den nya bygg-
nad, som vi efter ytterligare förstöringar sett uppföras.
Efterverlden, som upptäcker de för samtiden ofta osyn-
liga länkarna i statshändelsernas kedja, skall finna hvad
vi, för den frihet vi njuta, äro skyldiga den hvälfning,
som kostade Gustaf den tredje sällheten och lifvet.
Adlerbeth hade blifvit 1787 befordrad till kansliråd
med säte och stämma i kanslikollegium. Detta embete
och hans derjemte bibehållna äldre beställning lemnade
honom tid öfrig till dramatiska arbeten, åt hvilka han nu
ifrigast egnade sin skaldeförmåga. Han hade författat
det första skådespel, som Gustaf den tredje såg uppfördt
på den stora svenska teatern. Hans var den sista nya
tragedi, som återförde konungens sinne till dess forna
ädla njutningar. Edip gafs första gången, och den höge
åskådaren, som nu betraktade en diktad föreställning af
ödets obevekliga våld, anade icke, att han sjelf, trenne
aftnar derefter och inom samma rum, skulle mera rysli-
gen än besegraren af Sfinx ryckas ifrån det folk, som
han räddat och fräjdat.
Ett nytt tidehvarf började nu med den vise och
gode Carls förmyndareregering, hvilken småningom lug-
nade folkets upprörda sinnen, vårdade och förhöjde rikets
välstånd, stiftade nya gagneliga inrättningar och, då den
sorgfälligt afskilde Sverige ifrån deltagande i Europas
stridigheter, bevarade derigenom både dess fred och dess
samhällsordning. Det var icke att vänta, att denna till-
fälliga regering, under sådana tidsförhållanden skulle
kunna verksamt fullfölja Gustaf den tredjes omsorger för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
