Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
hafva obestridliga förtjenster af karakterernas sanning,
händelsernas enkla utveckling och diktionens renhet.
Med dem gaf han åt svenska teatern en bestämmelse,
som upphöjde nöjet till njutning af flärdfria konstverk,
åt yngre svenska snillen en föresyn af det höga skalde-
snillets allvar. Hans mindre poemer uttrycka i allmänhet
samma elegiska känsla, som utgör det nordiska lifvets
grundton. Denna känsla lånade hos Adlerbeth en egen
kraft af hans sokratiska vishet. Öfver hans på dystra
bilder rika tafla af naturens och menniskoverkens för-
gänglighet eller öfver hans träffande framställning af det
menskliga förnuftets vanmakt att utforska tingens dolda
grund hvilar ett lugn, som ej är det af njutningar öfver-
mättade sinnets slapphet eller den fjättrade styrkans
förtviflan utan detta lugn, som leder sitt ursprung ur
samvetets frid, som skyddar och förstärker hjertats verk-
samhet, detta den manliga försakelsens lugn, som i de
ärofulla striderna aldrig öfvergaf Sveriges hjeltar. Efter
forntidens mönster hade Adlerbeth bildat sig. Kraftfull
enkelhet, teckningarnas noggrannhet, skildringarnas håll-
ning, delarnas sammanstämmelse till ett afsigtsenligt helt,
sedlighetens skära glans och versens välljud utmärka
efter mitt omdöme hans sånger. Hans lefvernesbeskrif-
ningar och åminnelsetal öfver många af sin samtids namn-
kunniga och berömliga män äro dyrbara både såsom
minnesvårdar från en ärofull nationens ålder och såsom
mönster för sådana. Med dem har han förvärfvat sig
ett rum ibland Sveriges mästare i den historiska stilen.
När ämnet det fordrar eller tillåter, lyfter han sig till en
vältalighet, mindre spänstig än Höpkens, sällan af så
liflig styrka som Rosensteins, men liknande bådas, i syn-
nerhet den senares, i språkets otillgjorda manlighet och
renhet, i tankarnas vigt, i uttryckets hofsamhet samt i
målningar, tecknade med säker men icke synbar konst
och belagda med färger, hvilka ej pråla i bjerta bryt-
ningar utan naturligt sammanflyta. Hans öfversättningar
af de romerska poeterna fordra ej några loford, minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
