Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Lefnadsteckning öfver Nils von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEFNADSTECKNING ÖFVER N. VON ROSENSTEIN. ’ 85
Såsom sådant är det, äfven i historiskt afseende, värdigt
att blifva kändt.
Uti den sista afdelningen af Rosensteins samlade
skrifter komma att intagas utdrag af bref ifrån honom
till konung Gustaf III under åren 1788—1791. De hedra
lika mycket den trofaste undersåten, hvars vishet • och
frimodighet de ådagalägga, som den ädelt sinnade konun-
gen, hvilken emottog dem må hända icke alltid med nöje,
men aldrig med onåd, aldrig med misshag till det nit,
som utan maning af någon embetspligt yttrade sig i opå-
kallade råd. Hårom förvissa oss åtskilliga i Gustaf III:s
arbeten införda svar på Rosensteins bref, hvaribland ett
högst minnesvärdt af den 20 Augusti 1788 säkerligen
icke skall lemnas obegagnadt af framtida, oveldiga häfda-
tecknare. Också i andra hänseenden förtjenar denna
brefvexling efterverldens uppmärksamhet. Den utvisar,
huru under alla de svåra bekymmer, hvilka då kunnat
nedtrycka den flerfaldigt hotade konungens sinne, detta
dock hade kraft att med lika lifligt intresse som i de
lugna dagarna följa litteraturens och teaterns företeelser,
äfven de minst betydliga. Rosenstein hade sig anbefaldt
att under konungens bortovaro från hufvudstaden flitigt
lemna honom derom underrättelser. Endast några af
dessa blifva nu ur brefven exempelvis framstälda. Vid
läsningen af dem må man ihågkomma, att denne konung,
som, ehuru omhvärfd af faror, dock med en skenbar
lättsinnighet ville veta hvilka skådespel i Stockholm upp-
fördes, huru de gåfvos och hvad der i akademierna före-
hades, var vid samma tid den må hända ende man i riket,
hvars mod icke svigtade, hvars rådiga verksamhet ömsom
ur aflägsna bergsbygder framkallade nya stridskrafter till
fäderneslandets försvar, ömsom afväpnade de fiender, som
voro nära att bemäktiga sig Göteborg, ömsom efter att
hafva befästat sin skakade tron ledde till slutlig seger
krigsrörelserna mot den. granne, hvilken en stund hade
trott sig mäktig att omstörta den samma. I öfrigt bära
de Rosensteinska brefven stämpeln af den förtrolighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
