Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Tal på Vetenskapsakademiens högtidsdag 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
TAL PÅ VETENSKAPSAKADEMIENS HÖGTIDSDAG 1839. 99
astronomiskt Observatorium. Sedan kanslikollegium blifvit
hördt öfver denna underdåniga ansökning, hvilken vittnade
om lefvande nit, grundliga kunskaper och vidsträckta åsig-
ter, förklarade väl Kongi. Maj:t (den 28 Juni 1726) sitt
nådiga välbehag till sällskapets bemödanden samt bevil-
jade äfven en och annan bland de begärda förmånerna,
men icke den väsentliga, hvilken — såsom längre fram
skall omtalas — blef under en senare för vetenskaperna
mera gynsam styrelse tillerkänd vår akademi. I spetsen
för den nu rådande ministèren stod kanslipresidenten grefve
Arvid Horn. Den så sparsamt uppmuntrade vetenskaps-
societeten fann sig behöfva hans mäktiga bistånd samt be-
slöt derför att hos honom anhålla, det han täcktes blifva
hennes presses illustris. Men — vare sig af rådsherrens
stolthet eller af annan orsak — bifallet dröjde flera må-
nader 1 och, för att då lemnas, ansågs fordra en före-
gående anmälan i rådkammaren 2. Genast derefter utver-
kade grefve Horn kunglig stadsfästelse å grundreglerna
för detta lärda sällskap, då benämndt Societas litteraria et
Scientiaruih. Under öfverläggningarna om dem inom socie-
teten hade skiljaktiga méningar sig yppat. Några leda-
möter och deribland Benzelius, nu vorden biskop i Göte-
borg, föreslogo, att societeten skulle förflyttas till Stock-
holm eller åtminstone tvenne gånger om året der samman-
1 Härom säger Prosperin, må hända något ironiskt: »Hela sju må-
nader drogo ut, innan sällskapet hann utverka sig grefvens samtycke
och svar. Ej derför att någon mindre benägenhet visades å den herrens
sida. Han var mera upplyst, än att han skulle hafva föraktat nyttiga
kunskaper, och för mycket mån om sin egen-ära att ej vilja skydda de
verktyg, som skola lemna stora mäns namn till efterverlden. Nej, uppe-
hållet låg uti en otidig blygsamhet hos sjelfva societeten, som lär hafva
gjort, att man ej vågade genast framträda inför hans excellens med en
begäran, den man trodde vara förmäten, utan i dess ställe sökte att
genom tredje man och mycket omsvep först bana sig vägen till dess
handsekreterare.»
2 Rådsprot. d. 5 Mars 1728. — Den följande dagen anmälde, å
grefve Horns vägnar, riksr. Düben uti kanslikollegium, att herr kansli-
presidenten icke »kunnat vägra» societetens anmodan »efter som sådant
är vanligt på andra orter, hvilket ock rådet väl upptagit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
