Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Tal på Vetenskapsakademiens högtidsdag 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
- IOO VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
träda; de flesta åter yrkade af anförda skäl, att hon måtte
äfven framgent forblifva i universitetsstaden. Ehuru denna
sistnämnda mening var genom den kungliga fastställelsen
af grundreglerna bekräftad, förnyade dock — redan några
månader derefter och vidare 1738 — en medlem af socie-
teten, Mårten Triewald, det förkastade flyttningsförslaget.
-Han var en rörlig man, hvilken enligt Linnés vittnesbörd
väl saknade en djupare vetenskaplig grundbildning, men
hade under ett längre vistande i England förvärfvat sig
insigter i mekanik och fysik samt inhemtat underrättelser
om nya uppfinningar, hvilka han, efter hemkomsten till
fäderneslandet, sökte . att göra der kända och begagnade.
Äfven ville han att vetenskapssocieteten skulle omedel-
barligen inverka i det allmänna näringslifvet och för detta
ändamål hennes handlingar utgifvas på svenska språket.
När det icke lyckades honom att genomdrifva för-
flyttning och omskapelse af det ofta nämnda vetenskapliga
sällskapet, föresatte han sig att sammanknyta ett nytt
efter hans omdöme mera gagneligt. Denna sin afsigt
meddelade han den till Sverige nyss återkomne doktor
Carl Linnæus, hvilken, dâ vida mindre känd inom än utom
sitt fädernesland, sökte, men med ringa framgång, att i
Stockholm forvärfva sig nödtorftig bergning genom läkare-
praktik. Sedan han, ehuru också ledamot af den i Upsala
fastade vetenskapssocieteten, gillat Triewalds förslag, inför-
des i deras förbund Jonas Alström (sedermera Alströmer),
hvars bemödanden att öppna nya fält för svensk idoghet’
hade börjat att med välvilja bemötas, friherre Anders Johan
von Höpken, ännu ej mer än kanslijunkare l, samt tvenne
andra unga ädlingar, friherrarne Sten Carl Bjelke2 och Carl
1 Sju år derefter riksråd, sedan kanslipresident, Upsala akademis
kansler, grefve m. m.; af konung Gustaf III åter inkallad i rådet, hvar-
utur han 1764 afträdt; vid Svenska akademiens stiftelse utnämnd af
konungen till dess främste ledamot.
2 Slutligen hofrättsråd i Åbo hofrätt, med namn, heder och värdig-
het af vicepresident. Nyligen igenfunna href till honom från Linné,
And. Celsius, P. Kalm, hvars fortkomst han befordrade, samt flera andra
utmärkta vetenskapsmän vittna om det höga värde de satte på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
