Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.’ i
har jag förestält mig den, hvilken svenska akademien
med sin höge beskyddares bifall, valt till föremål för detta
års minnespenning. Svenska akademien har tvifvelsutan
derigenom velat ådagalägga sin uppmärksamhet på hans
förrättade värf, sin aktning för hans snille och hans fler-
faldiga kunskaper, för hans trofasta tillgifvenhet till den
af lyckan allena svikne, men af sitt beundransvärda mod
aldrig öfvergifne konung, som hade upphöjt honom till
en bland sina rådsherrar, samt för hans, i förening med
denna känsla, lika varma och stadiga kärlek till fädernes-
landet. Denne minnesvärde statsman var Gustaf Cron-
hjelm, slutligen grefve, Kongi. Maj:ts och rikets råd, Upsala
universitets kansler, under någon tid president i Kongi,
kommerskollegium, vidare i Kongi, kanslikollegium, ord-
förande i den lagkommission, hvilken fullbordade förslaget
till Sveriges nu gällande allmänna lag.
Hans börd var icke hög, knappt i strängaste mening
svensk. Hans farfar, benämd Casper Crumbygel, hade
(1647) Öfverkommit från Tyskland till Sverge, dit inför-
skrifven för att blifva drottning Kristinas kock. Dennes
honom följaktige son, Polycarpus, började äfven sin bana
uti samma drottnings enskilda tjenst, såsom dess kammar-
tjenare, men fullföljde henne sedermera i statens. Han
användes länge i räkenskapsverken, men blef slutligen
landshöfding, först öfver Skaraborgs län (1690) och der-
efter (1693) öfver Vestmanland, samt under tiden adlad
(1675), då han antog namnet Cronhjelm, och vidare (1691)
benådad med friherrlig värdighet. Att han hade från sin
fader eller med sin hustru, en tullförvaltares dotter, ärft
eller, hvilket är mera troligt, sjelf förvärfvat sig en an-
senlig förmögenhet, tyckes antalet af hans i friherrebrefvet
uppräknade gods och gårdar1 bevisa. Det gjorde för
honom möjligt att bereda sina söner en sådan uppfostran,
att två af dem, Gustaf och Salomon, kunde med den rätt,
som ovanlig skicklighet och erkända förtjenster gåfvo dem,
Flosta, Hakunge, Segloraberg, Hyltenäs och Velestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
