Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF GREFVE GUSTAF CRONHJELM. 147
derna blefvo hastigare affärdade efter dem gifna tjenligare
föreställningar och varningar. Likväl ansågo prinsessan
och rådet klokast till undvikande af vidåre oro att låta
vid de förebragta ursäkterna bero och på annat sätt än
det kraftiga af Cronhjelm i begynnelsen yrkade upplösa
riksdagen. De der tillstädes komna embets- och tjenste-
män erhöllo befallning att för sina sysslors bestridande
aflägsna sig, de bönder, som nu vid såningstiden ville
hemresa, fingo dertill lof och pass, och så småningom
upphörde mötet af sig sjelft Som en fortsättning deraf
ansågs sedermera riksdagen 1719.
Liewens enträgna föreställningar och böner hade emel-
lertid bragt konungen till beslut att resa eller rättare att
på det bekanta vidunderliga sättet rida hem till sitt i de
yttersta faror stadda rike. Men innan Liewen afrest, skref
konungen, ännu okunnig om förloppet vid riksdagen, den
2 Sept. 1714, ett bref1
2 från Demotica till sin syster, hvil-
ket är märkvärdigt äfven genom dess alldeles ovanliga
längd, då de »underdåniga» skrifvelser, hvarmed han »upp-
vaktade» henne, kallad »mon coeur», vanligen voro ganska
korta. Uti detta förklarar han sin belåtenhet med prin-
sessans gifna samtycke till senatens anhållan, att hon ville
bevista rådslagen, hvarigenom rådet skulle »uppmuntras
att varsammare handtera verket än det på några år skett».
Men han låtér prinsessan tillika på ett fint sätt förstå, att
hon ej kunde anses hafva någon del i regeringen. Han
säger sig nämligen icke ställa de brefven, han affärdade
till rådet, äfven till henne, emedan hon ej kunde betraktas
som »en ledamot af senaten, utan som den, hvilken vore
öfver rådet, förande der hemma inseendet på hvad som
af det samma borde verkställas, äfvensom han frånvarande
det genom bref förkunnade» o. s. v. Med rådets »slum-
rande och skadliga anstalter» yttrade han sitt missnöje,
menande likväl dermed icke »alla ’rådspersonerna, ty åt-
1 Se härom vidare ofvannämnda, prisskrift af Bovallius.
2 Geijers Acta et litterœ ad hist. Suec.y fasc. 1, fullständigare i Handl,
till Skandinaviens historia 4: 283 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
