Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 96 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
samt att han trodde, att för fem eller sex tusen pund
det skulle blifva uppgjordt efter Englands önskan. I
utdraget af ett lord Carterets bref af den 3 Augusti
1719 berättas, att Bassewitz fått sig 54,000 kronor till-
sända, således ett eller två tusen kronor mindre, än han
e hade reqvirerat. Det tredje brefvet från lord Carteret,
dateradt Stockholm den 19 Augusti 1719, innehåller, att
han gifvit de fem svenska fullmäktige sitt hedersord, att
de skulle erhålla af honom tjugu tusen kronor hvar-
dera (a piece) såsom en present från konungen i Preus-
sen; samt att han likaledes lofvat en annan person sex
tusen kronor. I följd häraf begärde lorden, att skynd-
samligen måtte för konungens i Preussen räkning 110,000
kronor blifva honom tillsända, hvarförutan1 saken aldrig
kunnat utföras (the business could never have been done).
Uti ett svar härpå från lord Stanhope, dateradt Hannover
den II September, inneslöts en vèxel på Hamburg till
det äskade beloppet. Vid. första påseende tyckas dessa
bref innebära bevis, att alla de fem svenska fullmäktige,
och således äfven grefve Cronhjelm, låtit sig bestickas
af Bassewitz och lord Carteret. Men härvid förekomma,
i synnerhet hvad grefve Cronhjelm beträffar, åtskilliga
anmärkningsvärda omständigheter. Häfdvunnet bruk må
aldrig anses såsom ursäkt för köpslagan om rikens in-
tressen; eljest skulle här kunna anföras, att vid den ifråga-
varande och föregående tiden falhet var nästan allmänt
rådande bland Europas statsmän, en stor del af de
svenska ej undantagen. Men annat är att, före afslutan-
det af en fredstraktat, de som dermed hafva att skaffa
betinga sig penningar derför; och annat att, sedan den
blifvit afslutaå, de emottaga, liksom vängåfvor vid en-
skilda afhandlingar, presenter. Sådana gåfvos fordom i
penningar; numera gifvas de i briljanterade dosor och
andra dyrbara ting. Och om utlofvade eller förespeg-
lade presenter tyckas lord Carterets bref endast handla.
Vidare berodde det icke på Sveriges fullmäktige vid
1 Säkert menas: utan hans försäkran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
