Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 275
kommande, i fall han ansett dem någonsin kunna ned-
sättas ifrån tronen i ett privat lif. Men han bortskänkte
den till Upsala universitet och till andra allmänna stiftel-
ser. Böra då icke de, som skrifva och trycka, jemväl
efter nyttans princip medgifva, att denne konung sörjde
mera för sitt folks framtida angelägenheter än för sin
ätts? Det är ju i följd af hans frikostighet — några år
härefter torde man kalla den slöseri — som Sverige eger
en litteratur och med denna en läsande publik, hvarför-
utan sjelfva den Allmänna Journalen skulle sakna pre-
numeranter.
Jag hade också nämnt Carl XII. Jag hade sagt: »Nor-
dens Alcides var fallen, och ingen arm fans, som mäk-
tade att lyfta hans klubba. Men beräknare framstodo,
som kunde mäta hennes kubikinnehåll samt utreda hennes
värde, om hon söndersplittrades till säljbara svafvelstickor;
och under öfverläggningarna derom uppreste åter den
befriade egoismens hydra hväsande och ettersprutande
sina hundrade hufvuden.» Häraf tager sig anmärkaren
anledning att beskylla mig för »samma öfverdrift», som
han trott sig finna i mitt yttrande om Gustaf II Adolf.
Han förebrår mig, att »alltför hårdt och orättvist bedöma
deras bemödande, som efter Carl XII:s död sökte, så
godt de kunde och förstodo, att bota de djupa, nästan
bottenlösa sår, hans klubba slagit deras fosterland. Om
någonsin var det nu redan en förtjenst att ej förtvifla
om patienten. Icke var det deras fel, att den nye
Alcides ej lemnade henne (?) något annat arf än klubban;
att fron till och med gick miste om lejonhuden, som
annars kommit henne så väl till pass; att han bragte
denna förut så ansedda,» så mäktiga och (äfven i ideelt
afseende) så rika Svea i den uselhet, att hon nödgades,
till framsläpande af ett svagt lif, söndersplittra Herkules-
klubban till svafvelstickor? Återfaller icke skulden här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
