Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN. ’
rådande begreppen mer eller mindre verka. Man torde
ej heller kunna neka, att Sveriges ständer i vissa mål vid-
tagit beslut, som röja detta ett sjelfviskt tidslynnes välde
äfven öfver oegennyttiga sinnen, hvilket jag i min anmälan
sagt, att den personligen ädle Adam Smiths system i flera
delar förråder. Men man bör också vid en allmän öfver-
sigt medgifva, att den svenska nationalrepresentationen
under riksdagarna sedan år 1809 ådagalagt i de stora
frågor, hvilkas afgörande berott på nationalkänslan och ej
på tillfälliga opinionssvängningar, en välvilja, en sjelf-
ständighet och en sans, som man icke förmärker i de
nationalrepresentationers handlingssätt, der liberalism och
servilism slitas om majoriteten af lika äregirigaellervinnings-
lystna eller fanatiska själar.
Anmärkaren, som letat efter motsägelser i mina yttran-
den, har trott sig finna en sådan uti min härledning af
statistiken, på ett ställe, ifrån den nyare tidens allt sön-
drande lynne och på ett annat ifrån handelsbokhålleriet.
»Enligt den senare uppgiften», säger han, »är således
statistiken en ganska gammal vetenskap, enligt den förra
en ganska ny.» Vid detta således må jag blott göra den
enfaldiga erinran, att en verkan vanligen är något yngre
än dess orsak. Handelsbokhålleriet kunde vara gammalt,
och likväl dess användande till politiska föremål nytt.
Algebran var icke mera ung, då Newton började att bruka
henne till beräkning af oändliga storheter. Men vore det
icke möjligt, att statistiken hade ett dubbelt ursprung?
Jag vill icke hos anmärkaren göra mig misstänkt att i
allmänhet vara dualist; men ett exempel af ostridigt tve-
upphof må han tillåta mig att anföra. Till detta exempel
tar jag mig den friheten att välja honom sjelf och hoppas
att han skall finna sig smickrad att blifva förliknad med
den vetenskap, »som han företrädesvis älskar». Huru har
väl anmärkaren kommit till i verlden? Är han icke på
en gång son af sin far och son af sin mor? Är han ej
yngre än hvardera af sina föräldrar? Kan man då icke
likaledes föreställa sig, att den moderna verldens lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
