Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 34I
af ett fördrag såsom första grunden till staters och
regeringars uppkomst, är icke allenast en orimlighet,
men äfven en vansinnighet, en j*uridisk fiktion utan all
historisk sanning. Till denna lära», fortfar anmärkaren,
»bekänner sig nu herr Järta i den artikel, som hari låter
följa på den om statistiken. Det är möjligt, att han hemtat
den ur sin första källa, ehuru all anledning är att förmoda,
det han öst ur någon derifrån uppsprungen inhemsk
rännil.» För att förklara denna sin slutliga gissning näm-
ner anmärkaren i en not tvenne svenska skrifter, »som
äro författade i en vetenskaplig anda och göra heder åt
sina författares kunskaper och skarpsinnighet», nämligen
afhandlingen om Sann och falsk liberalism i Svea, 6:te
häftet, samt Nytt ett och annat om den akademiska juris-
diktionen.
I anledning häraf vill jag förklara, att jag, ännu då
jag skrifver detta (i Maj månad 1824), icke haft tillfälle
att läsa en enda rad af herr C. L. von Haller, att tvenne
personer med namnet Adam Müller äro bekanta, nämligen
en svärmande profet, som ofta varit omtalad i Allmänna
Journalen, samt en berömd politisk och estetisk författare,
Adam H. Müller; att jag redan för åtta år sedan läst,
ehuru icke derför ovilkorligen gillat den senares Elemente
der Staatskunst, en år 1809 utgifven bok, som han till-
egnat sin lärare och vän hofrådet Heeren; att ibland de
tvenne svenska skrifterna, ur hvilka anmärkaren anser
troligast att jag läst min lexa, den om Sann och falsk
liberalism ännu , icke var utgifven, när min afhandling om
undsättningsanstalter redan var tryckt; samt att, då jag
saknar den lyckan att vara personligen bekant med denna
skrifts förmodade författare, hvilken jag blott en gång
för fjorton år sedan sett, jag icke heller kunnat under-
ställa mina idéer hans pröfning eller ösa något ur hans
flod af kunskaper och lefvande vishet — så kallar jag,
hvad anmärkaren benämner rännil.
Men om det ej får vara möjligt, att jag tänker sjelf-
ständigt, om det måste antagas, att jag blott är mäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
