Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
sunda förnuftet ålade hvar och en att söka antingen
fred, om den stode att erhålla, eller hjelp i kriget. För
detta ändamål kunde och borde man eftergifva något af
sin rätt till allt. Deraf uppkomme fördrag och deras för-
bindande kraft. Sådant är nu det naturtillstånd, liknande
vilddjurens, hvarutur Hobbes låter det borgerliga sam-
hället genom ett fredsfördrag på en gång uppstå. Men
ändamålet att med gemensaipma krafter upprätthålla
freden kunde icke ernås, om ej alla viljor förenades till
en, och detta åter vore ej praktiskt möjligt annorlunda,
än att hvar och en gjorde sin vilja underdånig en enda
styrande persons eller församlings (concilii). Denne person
eller denna församling, hvars vilja alla sig underkastat,
innehade den högsta makten eller herraväldet. Men en
sådan makt vore ej den högsta, om i något fall en högre
stode öfver den i samhället. Den måste således vara
oinskränkt och odelbar. Den kunde ej förverkas, emedan
den härledde sig icke från något fördrag emellan den
eller de styrda, utan från en ovilkorlig delegation af hela
folkets makt. Sedan Hobbes vidare visat, huru den
styrande makten kunde antingen bibehållas af hela
folket för att utöfvas efter majoritetens beslut inom en
folkförsamling eller också öfverlemnas till några eller till
en enda person (demokrati, aristokrati eller monarki),
påstår han, att något blandadt regeringssätt, hvarigenom
makten söndrades, ej vore rättsenligt. Det första och
konseqventast utförda försöket att härleda det borgerliga
samhället från ett fördrag förde således rakt till despo-
tism; och då jag anser denna teori oundvikligen leda
till ett sådant resultat, består min synd deruti, att jag icke
velat erkänna en rättsgrund för oinskränkt envälde, fåvälde
eller mångvälde. Man väntar förgäfves i detta fall, att
jag, ehvad fröjd och ära under blåsande postiljoners
jubel mig lofvas, blir »en syndare, som sig förbättrar».
Till samma mål, dit Hobbes slog sig fram genom det
vilda naturtillståndet, sökte andra engelsmän en fredligare
väg. De ville ej anse staten vara tillkommen genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
