Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 357
berörda teori med en fullständighet och en konseqvens,
som hans efterföljare synas mig icke hafva bibehållit.
Visligen, om icke af okunnighet, har anmärkaren under-
låtit att nämna honom — Thomas Hobbes.
Partistriderna i England gåfvo denne skarpsinnige
tänkare anledning till hans tvenne skrifter De cive och
Leviathan, sive de materia, forma et potestate civitatis
ecclesiasticæ et civilis, af hvilka han utgaf den första i
Paris 1641, dit han begifvit sig efter fruktlösa försök att
hejda sina landsmäns orättvisa ifver mot Carl I. Ifrån
den empiriska menniskokännedom, som han sig för-
värfvat ibland ett förvildadt folk, utgingo hans rysliga
begrepp om menniskonaturen. Han bestred de gamla
filosofernas Sats, att kärleken sammandragit menniskor
till ömsesidigt bistånd, och att samhällen sålunda bildat
sig. Han påstod, att dessa uppkommit af tillfälliga or-
saker och icke af någon naturnödvändighet1; af ömse-
sidig fruktan och icke af ömsesidig välvilja2. Menniskors
naturliga jemlikhet bestode i en jemlik förmåga att
skada. Derifrån och från ett ömsesidigt skadebegär här-
ledde sig deras ömsesidiga fruktan. Rätt vore den frihet,
som hvar och en egde att bruka sina naturliga krafter
enligt sunda förnuftet. Naturrättens första grundsats
vore den, att hvar och en försvarade lif och lemmar, så
vidt han det förmådde. Då hvarje rättighet förutsatte
möjligheten att göra sig gällande, följde häraf, att hvar
och en hade rätt att välja de medel, hvarförutan han
icke kunde försvara sig. Alla ting hade naturen gifvit
åt alla. Hvar och en, som ville tillegna sig något deraf,
hade att kämpa med andra, hvilka dertill egde lika rätt.
Således uppkomme ett krig af alla mot alla, hvilket
skulle blifva evigt, om fred icke kunde stiftas. Men det
’ »Non ideo, qvod aliter fieri natura non possit, sed ex accidente.»
De cive, cap. 2.
2 »Statuendum igitur est originem magnarum et diuturnarum socie-
tatum non a mutua hominum benevolentia, sed a mutuo metu exstitisse.»
Ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
