Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 383
kommelse är kanske mera populärt, men visst icke det
mest filosofiska.» Men fastän han, skiljande förenings-
fördraget från det formbestärhmande statsfördraget och
frän subjektionsfördraget,*ansåg det första för en öfver-
flödig fiktion, antog han likväl de senare såsom uttryckta
i hvarje nations grundlagar, dem undersåtarnes tysta bi-
fall bekräftade1.
Det finnes ännu en allmänt läst, men likväl hittills
skonad svensk bok, hvilken innehåller fullt ut så mycken
ultraism och katolicism som mina fördömda rader. Jag
hade endast sagt, att »staten vore en stiftelse icke af men-
niskor utan af deras Skapare, af honom, som i mennisko-
naturen nedlade detta samhällighetsfrö, utur hvilket mensk-
ligheten under en evig utveckling uppspirar, blommar
och bär frukter». Jag hade deremot icke sagt, att de
regerande personerna inom hvarje stat vore dertill omedel-
barligen af Gud förordnade. Uti den ifrågavarande boken
förekommer dock något, som kan lydas derhän, när man
endast håller sig vid ordalydelsen utan att intränga till
meningen. Hvilken är då denna kätterska bok? Utan
tvifvel har den sitt ursprung från den nyaste tyska skolan?
Nej, min anmärkare, det är en öfver hundra år gammal
bok, som man ännu tvingar, ofta med riset i hand, hvarje
svenskt barn att läsa: den kallas långkatekesen. Der står
en s. k. hustafla, med förrädisk afsigt sammansatt bara
( af språk ur bibeln. Genast då man kastar ögat på henne
möter man i groft tryck de orden: »Ingen öfverhet är,
utan af Gud, och den öfverhet, som är, hon är förordnad
af Gud.» En sådan sats inpräglar man ännu, sedan Sve-
rige blifvit konstitutionelt, i det uppväxande slägtets
sinnen! Har man då glömt, att det var en erkebiskop
under despoten Carl XI:s skräckfulla regering, som först
kluddade ihop denna tafla, och — rysligt att tänka! — en af
f. d. konung Gustaf IV Adolf utnämnd erkebiskop, som
renoverade henne? Med mera framgång än revisionen
af hospitalsfonden har en revision af våra högsta läro-
1 Litteratur-Tidning för år 1796, första häftet, s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
