Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
lös. Kunde man också tänka sig en öfverenskommelse
om samhällsförening, uppgjord någon viss dag emellan
hvar och en och alla, hvad skulle det blifva af bolaget
en annan dag, då de frivilliga kontrahenterna gått undan
och deras rum intagits af nya individer? I en stor nation
dör hvarje minut en menniska och födes en annan till
samma anspråk på sin viljas frihet som den bortgångnes.
Skall då samhällets rättmätighet vara en produkt af det
enskilda obundna viljandet, så måste fördraget derom för-
nyas hvarje minut. Man söker hjelpa sig ur förlägenheten
med att antaga något, som man kallar tyst bifall. / Man
gör blotta vistandet inom ett gifvet rum till ett uttryck af
den fria viljan; man låter förnuftiga varelser, begåfvade
af sin skapare med språkets organ, förklara sitt vigtigaste
beslut medelst stumhet. Men kan hvar och en, som
föddes inom denna af haf, berg och floder begränsade
fysiska rättskrets, flytta sig efter behag derutur, när han
uppnått den godtyckligen bestämda ålder, hvarvid man
tillåter honom att inträda i utöfningen af sin frihet?
Lemnar man den fattige ynglingen respenningar? Förmår
den allmänna viljan i hela sin allmakt att säga åt krymp-
lingen: statt upp och gack? Visserligen icke. Är då en
myndig blifven persons bifall till den samhällsinrättning,
hvarvid hans kropp allena fäster honom, så fritt som
läran om samhällsfördraget förutsätter? Kan icke denna
lära med mera skäl användas af röfvare och tjufvar, som
veta sig icke med fri vilja hafva inträdt i samhället, som
äflas att komma derutur men behöfva nödiga medel der-
till, och som anse sig emellertid lefva i naturtillståndets
krig af alla mot alla? Vore icke en sådan banditteori
fullkomligen svarande mot Fichtes och andras deduktion
af statens straffrättighet, enligt hvilken en medborgare
genom den ringaste öfverträdelse af statsfördraget för-
verkar sin delaktighet i samhället och sitt skydd deraf,
samt blifver fogelfri, ehuru klokheten bjuder att modi-
fiera och mildra detta enda absolut rättmätiga straff, så
vidt det med samhällets säkerhet kan förenas, hvarom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
