Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
att för en nations allmänna rätt och medborgares person-
liga frihet och säkerhet finnes intet stadigare värn än
dessa former, omgifna af seklers helgd och befästade
af en allmän nationalkraft, som i dem verkar».
Hvad jag i en not till afhandlingen om allmänna
undsättningsanstalter sagt om den svenska regeringens
faderlighet, har anmärkaren kallat ett »direkt anfall mot
det konstitutionella systemet». Jag medgifver, att det är
riktadt mot vissa nya konstitutionella begrepp, som man
vill göra gällande i Sverige. Men också vi hafva en
konstitution, till sitt ursprung sekler gammal samt der-
igenom rotfästad i nationens hela bildning, i dess känsla
och dess minnen. Efter denna svenska konstitutions
anda, men icke efter någon främmande statsbyggnads-
teori, är jag konstitutionel. Ibland dess värderikaste
egenheter räknar jag den, att Sveriges konung, förbunden
blott att höra ansvariga rådgifvare, är inom sin bestämda
maktkrets personligen sjelfverkande, samt att i följd häraf
icke rättens band allena, utan äfven kärlekens, förena
honom med sina undersåtar. Detta förhållande, hvilket
ger lif åt formerna, är skönt uttryckt i den benämning
af landets fader, som Sveriges allmoge af ålder tillagt och
ännu tillägger sin konung. Men annat är ett faderligt
sinnelag, ett faderligt förhållande till myndiga söner, och
annat ett obegränsadt fadersvälde öfver omyndiga barn.
Att jag endast kunde mena det förra, trodde jag, att hvarje
läsare skulle begripa. Jag förestälde mig icke, att ett ord
allena vore tillräckligt för att göra mig till sir Robert
Filmers lärjunge, då jag endast var den svenska historiens
och min egen erfarenhets. Ministerstyrelserna under Carl
XI:s minderårighet och Carl XII:s vistande i Turkiet samt
rådsväldet* efter hans fall voro mig bekanta; jag kände
också, huru ifrån ännu äldre tider det svenska folket
uppfattat en rättmätig och outplånlig vedervilja mot en
konungastyrelse, utöfvad af aristokrater. Allt ifrån det
man började att tala om en ministerregering i Sverige,,
har jag förklarat mig emot denna vådliga nyhet. Kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
