Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES LÄROVERK. SOS
mystiska ord, hvars betydelse är för mig dunkel. Tids-
andan, heter det, låter sig ej återhållas; hon går fram
nedbrytande alla motstånd; visheten bjuder alltså att
utan gensträfvighet följa henne. Hvad är då denna nya
allmakt, åt hvilken man fordrar ideliga offer af öfver-
tygelsens frihet? En välgörande gudomlighet eller ett
blindt öde? Jag vet det icke; men jag dyrkar ej någon
timlig gud; jag hyllar icke den österländska fatalismen.
Vill denna tidsanda det samma, som försynen af evighet
velat, då går det fram; men icke derföre, att hon det
bjuder. Vill hon något annat, då möter det förr eller
senare ett hämmande motstånd. Sådan är min tro, och
med den låter jag ej min sjelfständiga tanke’ kufvas af
en föregifven verldsmakt, hvars tillfälliga styrka ej blifver
rättmätig såsom sådan blott. En väldig tidsanda var, så
länge hon rasade, den, hvilken härjade grekers och roma-
res land och städer, ej mera försvarade af grekers och
romares forna kraft. Många verk af denna kraft för-
störde hon, men alla minnen deraf mäktade hon dock
icke att beröfva menskligheten. Efter några århundra-
den lefde den gamla kulturen åter upp för att i sin ord-
ning besegra den nya råheten.
Den anda, som nu vill göra sig allsvåldig, är kosmo-
politisk. Hon mångfaldigar den menskliga verksam-
heten, men denna hennes vidgande drift fordrar, för att
vara gagnelig, att återhållas af en sammandragande, som
bevarar egentligheten i hvarje samhällsbildning. Utan
hejd skulle hon förflygtiga nationerna till millioner verlds-
borgerliga grand, dem en tillfällig nytta allena fästade
för stunden vid hvarandra, skulle hon uppblåsa den
snöda sjelfviskheten öfver den eviga ordning, hvilken
bjuder menniskan att lefva och verka såsom medlem af
ett sig utbildande folk. Ett motstånd, som tvunge henne
att blifva nyttig, vore väl det fördömligt?
I öfverensstämmelse med Sveriges statsförfattning
verka dess uppfostringsanstalter att inom den nödvändiga
ordningen för alla folkorganisationers utbildning begränsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
