Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES LÄROVERK. 51I
historiens vittnesbörd i allmänhet förkastas äfven af do-
mare, hvilkas rättighet att yttra sig såsom sådana hvilar
allenast på en historisk grund. Jag vet, att ordet histo-
risk användes i en förklenlig bemärkelse, som ensam
skall gifva efterverlden ett fullständigt begrepp om en
af vår nutids riktningar. Men jag vet ock, att detta nu,
som man vill upphöja öfver det forna, knappt hinner ut-
talas, förr än ett annat nu intager dess rum. Jag vet, att
det oskäliga djuret, efter de föreställningar vi göra oss
om dess inre väsende, lefver endast i en ständigt skif-
tande nukänsla, men jag vet ock, att menniskan lefver
ej mindre i det som varit och i det som komma skall,
än i det som är. Och då jag ej för något ögonblickligt
pris vill försaka mitt menskliga värde, rädes jag icke att
åberopa mig, hvad historien intygar om de män, som
blifvit bildade medelst tidigt började och under ynglinga-
åldern fortsatta klassiska studier. Genom dessa själs-
öfningar och genom det dagliga inandandet af romares
och grekers kraft, ljus och värme hafva de vunnit den
styrka, hvilken Europas folk hafva att tacka för sin od-
ling och för dess ädlaste frukter. Åt det svenska folket
hafva så bildade män förvärfvat eller vårdat, skyddat
och förkofrat dess dyrbaraste egodelar: en ren evange-
lisk kristendom, frihet, sjelfständighet, ära, lagar, veten-
skaper, vitterhet och konster. Äfven de störste bland
Sveriges fältherrar under det för de svenska vapnen äro-
fullaste tidehvarfvet hade i ungdomen härdat sina själar
med Livius och Tacitus, hade under ledning af Caesar
öfvat sin förmåga att syntaktiskt ordna tankar och deras
medel, ord, innan de gingo att taktiskt ordna medlen
till segrar. Men hvarken för dem eller för statsmän och
lärde voro då, såsom man nu kan hända föreställer sig,
de nyare språken obekanta, ehuru icke på en gång med
de gamla i barndomen lärda. Tvärt om hörde färdig-
heten att tala och regelbundet skrifva många språk till
den tidens högre bildning, och den förvärfvades lätt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
