Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
Hvi skulle då icke kännedomen deraf vara en sakkun-
skap, när för sådan anses den historiska kännedomen af
samma lifs särskilda yttringar? Eller skulle geometriens
bilder och algebrans tecken för rena begrepp vara mera
reella än språkens bilder och tecken för tankar, som inom
de menskliga samfunden lefvat och lefva, verkat och verka?
Ingalunda ogillar jag, att man, för att reda sina be-
grepp om olika slag af kunskaper, skiljer dem, som hän-
föra sig till yttre ämnen för kunskapsförmågans fattning,,
ifrån dem, som egentligen hafva henne och hennes verk-
samhet till föremål. I sådan mening må språkkunskaper,
hörande till det senare slaget, tänkas såsom en gren af
det menskliga vetandet, skild från sakkunskapernas grenar.
Men att från denna logiska söndring vilja härledå den
slutföljd, att »hvarje språk icke är något annat än ett
medel att uttrycka sak» och att »det icke i och för sig
sjelft gifver något annat vetande än om de olika sätt,
hvarpå samma saker varit af olika menniskor uttryckta»,
det synes mig vara att misskänna det väsentliga i all
mensklig kunskap och särdeles i de kunskaper, för hvilka
menniskans öfverdjuriska natur och dennas verkningar
äro föremålen.
Då det säges, att hvarje språk endast är ett medel
att uttrycka sak, menas förmodligen dermed, att orden
i ett språk äro medel att uttrycka menskliga föreställ-
ningar om saker. Utan att i allmänhet älska ordstrider
nödgas jag anmärka denna tvetydighet, som förvillar
hela undersökningen om språkkunskapers beskaffenhet
och värde. Våra föreställningars ursprung må förklaras
huru som helst; det är dock endast dem, och icke det
väsentliga i deras föremål, som språken uttrycka. Men
de uttrycka icke enskilda menniskors omedelbara före-
ställningar. Hvarje ord är ett utaf många menniskor
nyttjadt tecken för deras gemensamma begrepp, alstrade
genom söndring och sammansättning af tillfälliga åskåd-
ningar; ordens former och ordning afbilda mennisko-
förståndets allmänna handlingssätt. Häraf följer, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
