Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES LÄROVERK. 531
för att komma till etC annat intet. Utom tanken gifves
det ingen linie; äfven den noggrannast och finast upp-
ritade innebär genom sin kroppslighet en motsägelse mot
det rena begreppet och skall förvilla, om läraren ej har
förmåga att göra för sina lärjungar tydlig skilnaden
emellan bilden i förståndet och bilden för ögat. Men
innan han kan uppdrifva deras tankekraft till mäktighet
att föreställa sig en längd utan bredd, måste han öfva
dem att skåda och rita mer eller mindre breda streck, åt
hvilka, ehuru de äro ytor, han gifver namn af linier.
Skola dessa vara räta, är det nödigt att de uppdragas eller
justeras efter en i möjligaste måtto rät lineal af så fast
ämne, att det dagliga bruket ej ojemnar den. Så måste
ock språkläraren, innan han kan meddela sina lärjungar
ett system af abstrakt grammatik, uppöfva deras förstånd
till mäktighet att det fatta; och då är det angeläget, att
han till medel för sin undervisning får nyttja ett konkret
språk, som är rikt på former, enliga med det menskliga
tänkandets, kraftfullt och bestämdt i uttryck samt oför-
änderligt. Alla språk äro icke härtill lika tjenliga, om
också en högre bildning sedermera kan utvecklas genom
läsning af mästerliga arbeten på hvilket språk som helst.
Sedan jag nu framstält och försvarat min öfver-
tygelse, att grundliga språkstudier i allmänhet äro gagne-’
liga såsom medel att väcka, stärka och leda den mensk-
liga själens kraft till harmonisk utveckling af dess sär-
skilda förmögenheter, återvänder jag till frågan om vär-
det i detta afseende af latinet och grekiskan.
Dessa språk äro, såsom det heter, döda, emedan de
icke mera, i sin klassiska renhet, ljuda i något folklifs dag-
liga sorl. Men i följd deraf äro ock deras former, sådana
dessa lefva och röra sig uti evärdliga snilleverk, oför-
vanskliga, Härutinnan hafva de ett obestridligt företräde
framför de så kallade lefvande språken, hvilka äro under-
kastade ständiga, oftast förderfliga, skiftningar. Om deras
organiska utbildning icke uppnått den högsta, endast
tänkbara fullkomlighet, har den dock, enligt samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
