Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk - Tillägg och upplysningar införda i andra upplagan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
»lärjungarne i våra s. k. trivialskolor äro fördelade i klasser och
att undervisningen inom de lägre af dessa ej är styckad mellan
flera lärare». Denna anordning har jag ansett så väsentlig,
»att, om den rubbades, måste våra offentliga uppfostrings-
anstalter omskapas på ett sätt, som ej skulle öfverensstämma
med Sveriges statsförfattning eller med det svenska lynnet».
Komiténs pluralitet har likväl — i bästa välmening, det erkän-
ner jag villigt — föreslagit en sådan omskapelse medelst in-
rättandet af skolor med dubbla bildningslinier, uti hvilka ingen
egentlig klasskilnad skulle finnas emellan nybörjare och de för
utgång till universiteten mognade, och der en och samme
lärare i hvarje särskildt ämne skulle uti detta lemna under-
visning åt dem alla. Då det icke vore möjligt, att han per-
sonligen bestridde denna samtidiga undervisning på alla stadier
af dess fortgång, måste lärjungarne fördelas i tillfälliga, om-
skiftande lexlag, från ett lägre hvaraf till ett högre fri flyttning
stundligen kunde ega rum, samt läroboken och lexförhörande
monitorer sättas i lärarnes ställen. Betänkligheterna mot en
sådan ambulatorisk ämnesläsning äro så väl uti Herr statsrådet
Grubbes ofvan åberopade reservation som uti 1832 och 1843
årens skolrevisioners underd. berättelser så grundligen och
klart framstälda, att något ytterligare ordande derom här vore
mer än öfverflödigt. Jag må således endast i största korthet
tillägga en eller annan anmärkning.
Sveriges samhällsförfattning har städse varit och är ännu
monarkiskt-demokratisk, ehuru i olika tider än det ena än det
andra af de tvenne elementerna, konungamakt och folkvälde,
varit det öfvervägande. Denna författning afspeglar sig i smått,
men inflytelserikt uti våra offentliga elementarskolors organisa-
tion och det deruti bevarade klassystemet. Skolklassen är
ett litet — om jag utan fara för misstydning så kan säga —
republikanskt samfund, under styrelse af en, i regeln, faderligt
sinnad1, lagbunden regent, läraren. Denne delar med lärjun-
garne hedern för hela klassens goda skick; en täflan härut-
innan uppkommer mellan skolans alla klasser. Det är ej en
egoistisk täflan emellan de små individerna; den inskränker
sig icke till bemödandet att vinna tillfällig utmärkelse genom
partiella framsteg i ett visst läroämne, utan genom flit i stude-
randet af alla dem, som klassens anordning bestämmer, äfven-
’ Om undantag från regeln någon gång och någonstädes egt rum,
hafva de säkerligen varit ganska få. Hos en klasslärare måste böjelsen
att älska de åt håns vård anförtrodda färre lärjungar antagas att vara
naturligen starkare än hos den mellan hela skolans flerfaldiga lexlag
ambulerande ämnesläraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
