- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Andra delen /
568

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om rätta förståndet och rätta användandet af 106 och 107 §§ i Sveriges regeringsform

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

568 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
Men . konungens statsråd skulle icke allenast vara
bundet till den legala ansvarighet, som regeringsformens
106 § stadgar. Det borde äfven, efter denna grundlags
anda, förena hos sig konungens och folkets förtroende
och således vara mera än ostraffligt, d. v. s. vara för
vilja och förmåga aktningsvärdt.
Under den s. k. frihetstiden ifrån 1719 till. I772.var
konungen omgifven af ett råd, hvilkét, deltagande med
honom i besluten och ej sällan honom öfverröstande,
icke behöfde hans förtroende, men berodde helt och
hållet af rikséns ständers. En sådan uti riksstyrelsen
ingripande aristokratisk rådskorporation ville 1809 års
konstitutionsutskott och ständer icke upplifva. De bil-
dade derför ett statsråd, hvars ledamöter konungens fria
förtroende allena kunde källa och bibehålla, men hvars
handlingssätt nationens representanter hade att granska,
med rättighet, om de funne rikets väl det fordra, att till
konungen framställa en underdånig önskan, att han ville
afskeda dem ibland sina rådgifvare, hvilka ansåges hafva
genom skadliga, ehuru .ej lagstridiga råd, genom för-
summelser eller oskicklighet förlorat folkets, förtroende.
Då likväl också konungen hade i detta såsom i andra
fall att bedöma, hvad rikets väl kunde fordra, och det på
hans pröfning deraf samt på hans godtfinnande ankomme
att bifalla eller förkasta en sådan önskan, så skullé den
icke ega någon juridisk kraft, utan blott en moralisk,
bestämd af de framstälda skälens och de verkande af-
sigternas moraliska halt. .
För att bevara denna kraft obesmittad af låg egen-
nytta och oförryckt af tillfälliga hänförelser, stadgade
regeringsformens stiftare uti 107 §, att riksens ständers
ifrågavarande önskningsrätt endast då kunde utöfvas, i fall
statsrådets ledamöter uti sina rådslag oni allmänna mått
och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller om
någon statssekreterare icke med oveld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroendeembete utöfvat1. Under öfver-
1 Konungens rådgifvare i kommandomål nämnes endast .i 106, men
icke uti 107 §. Detta härrör säkerligen icke från någon ouppmärksamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/2/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free