Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om rätta förståndet och rätta användandet af 106 och 107 §§ i Sveriges regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM io6 OCH 107 §§ REGERINGSFORMEN. 569
läggningarna derom finge ej konungens beslut — och
följaktligen icke heller de dem beredande rådslagen —
uti mål, som rörde enskilda personers eller korpora-
tioners rättigheter och angelägenheter, ens nämnas, ännu
mindre någon riksens ständers profiling underställas.
Sådana speciella mål, dem de små sinnena vanligen om-
fatta med den varmaste ifver och vid hvilkas bedömande
dé oädlaste passionerna verka mäktigast, borde icke
komma i betraktande, då fråga vore om ett steg af så
allmän och ofta så oberäknelig verkan som det, att hos
konungen i folkets namn begära hans rådgifvares ent-
ledigande. Hela rikets väl, men icke något enskildt in-
tresse, ehvad tillfällig vigt derå lades, kunde rättfärdiga
en sådan begäran. Den rena patriotismen allena borde
alltså leda riksens ständer vid utöfningen af en makt
så vådlig som denna,’ om den missbrukades, och så lätt
att missbruka, om ej en kraftfull moralisk känsla åter-
hölle ärelystnadens, tadelsjukans, hämndens, afundens eller
den oroliga lättfärdighetens frestelser dertill.
Efter att nu hafva utredt, hvad regeringsformens 106
och 107 §§ i enlighet, med denna grundlags allmänna
syftning väsentligen bestämma, vilja vi någöt närmare
undersöka, huru konstitutionsutskottet må i formelt af-
seende förhålla sig, då det finner samma paragrafer böra
göras gällande.
Detta utskott allena har enligt 106 § makt att inför
riksrätten låta tilltala ledamöter af konungens statsråd
vid redaktionen af regeringsformen, utan från dess stiftares åsigt af en
sådan rådgifvares befattning och af riksens ständers gränskningsförmåga.
De funno, att den embetsman, som i konungens namn har att befalla
öfver den väpna’de styrkan, måste vara underkastad legal ansvarighet, i
fall han dervid våldsamt kränkte lagarna eller tillstyrkte deras kränkning.
Men de tilltrodde icke riksens ständer och deras konstitutionsutskott den
militäriska skicklighet, som skulle fordras för att bedöma gagneligheten
eller skadligheten af denne embetsmans råd, gifna konungen såsom högste
befälhafvare öfver rikets krigsmakt till lands och sjös. — Med regerings-
formen öfverensstämmer icke ansvarighetslagen uti 6 §, hvarest konungens
rådgifvare i kommandomål nämnes ibland dem, mot hvilka riksens ständers
önskningsrätt må användas. Men ansvarighetslagen är ej grundlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
