Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Sånger i Dalarne: Natur, minnen och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 POETISKA STYCKEN.
I bredd med Dalas elf gick så den djerfve Vasa,
Att föra an de lösta krafters svall;
Och manad, ej förskräckt, af våldets fasa
Han såg framför sig blott det resta våldets fall.
Så fast som fjällens grund, så hög som fjällens spetsar,
Hans vilja stod att segra eller dö;
» Hans tanke trängde in i fjerran kretsar,
Så sträckt i vidd, så djup, så klar, som Siljans sjö.
Ännu hans nordankraft i vårens stormar brusar
Och sliter fjärdens is med mäktig harm;
I däldens unga skog hans anda susar,
En Majvind frisk och ljuf och alstrande och varm.
Och ärfd från far till son, med tegen och med kojan,
Hans saga går till sena åldrar hän;
De gamle tala om den brutna bojan,
Och gossen lyss dertill och gläds, på moderns knän.
Så häfder och natur och seder sammanknutit
I Dalaland sitt mäktiga förbund;
Kring hjeltars minnen dagens barn sig slutit,
Som intill elfvens fors de unga alars lund.
Öch denna’jord, som bröts af odalmannaplogar,
Ger skördar än i dag åt odalmän;
Och schytens lynne inom sina skogar
I våra skogars djup hans ättling vårdar än.
Från hornet ljuder der, af bergen återsvarad,
En seklergammal hjertlig melodi,
Som qvinnans dygd, i enfalden bevarad,
Som mannens lugna kraft, i mätta tonlopp fri;
Ej glädtig som en sång vid klingande pokalen,
Men djup i allvar, i dess uttryck len;
Så dystert skön, som asparna i dalen
En Augustinatt i månens blyga sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
