Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Sånger i Dalarne: Natur, minnen och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGER I DALARNE. 635
Jag ser dig, rika bild af slägten som försvinna,
I det de lemna nya slägten rum,
Här — fredligt lugn emellan skördar rinna,
Der — störta tvungen ned, med vrede i ditt skum.
I kedjan af ditt lopp du, utan afbrott, sluter
Det kommande till det, som är och var;
Den nya våg, som du i hafvet gjuter,
Från fjällens gamla snö sitt höga ursprung har.
Du ej, som stundens bäck, med slingrigt sinne skyndar
Från mål till mål förutan sans och hejd;
Du ej med kärrets gytja dig befryndar,
Men vårdar, ren som förr, din böljas gamla fräjd;
Du mins, att i ditt djup sig speglade det öga,
Som spegeln var af Vasas tänkesätt,
Af farten i hans känsla för det höga,
Af styrkan i hans nit för Sveriges väl och rätt.
Han var dock icke han, som Engelbrekt, din broder,
Ej fjällets son, som Engelbrekt och du.
Han hade sett de matta dämda floder
Och såg din fria kraft med hög beundran nu;
Och nu uti hans bröst sig häfde din förmåga
Att bryta våldet, huru fast det stod;
En nyfödd bölja lik, han gick att våga
Det värf, som vågadt var af gångna kämpars mod.
Och honom följde då de fria mannaskaror
I störtadt lopp från berg och skogar ned;
För lag och rätt att trotsa stridens faror,
Var deras ärfda lust och aldrig svikna sed.
De hade följt herr Sten, den unge fallne hjelten,
De segrat med herr Sten, den gamle drott;
Och kogren hängde än vid deras bälten,
Med pilar fylda än till bågens säkra skott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
