Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Den drömmande rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644 POETISKA STYCKEN.
Han sade: »För ditt yttre lif
Du må Jon Blund din trohet lofva,
Men, sköna ros! åt drömmen gif
Din själ, ej skapad för att sofva.
Mot stoftet sänka sig de blad,
Som, trötta redan, fordra hvila;
Då må din ande, fri och glad,
Med mig till högre rymder ila.
Jag delar der med dig min lott
I allt hvad härligt du kan tänka;
Mitt fält af guldsand och mitt slott,
Der kronor af demanter blänka;
Min park med tusen frukters slag,
Min elf, der Neckens harpa klingar,
Och offren af mitt folk, hvars lag
Är hvarje fläkt af mina vingar.»
En flicka, gift vid sjutton år
Med någon Blundska ättens frände,
Det outsägliga förstår,
Som rosen nu i hjertat kände.
På månskens-fålen satt hon opp,
En guldbemantlad drottnings like;
Och redan flög hon i sitt hopp’
Att taga hyllning af sitt rike.
Nu dagens härold, tuppen, gol,
Och bladen sig i sömnen sträckte;
Och snart en nytänd morgonsol
Till hvardagslifvet rosen väckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
