- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
45

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att lyda, ty plötsligen fattade Kristine sin systers hand,
och båda sprungo så fort de förmådde åt klyftan till.
Krigarne ilade genast efter för att återföra flickorna.

Likt de flesta sydafrikanska stammar beflitade sig
äfven matabilierne om en viss artighet mot de hvita
qvinnorna, ehuru de behandlade sina egna icke bättre
än slafvinnor, och då flickornas springande icke tycktes
dem hafva karakteren af flykt, gåfvo de sig icke all
för stor möda att hinna upp dem.

Katrine var nu på endast fyra hundra stegs
afstånd från jägarne, och Hans beslöt att ila emot henne
för att spärra vägen för hennes förföljare. Äfven visste
han, att en plötslig salva, hvilken nu blifvit oundviklig,
skulle injaga en sådan förskräckelse hos matabilierne,
som icke kände sina fienders antal, att de skulle söka
sin räddning i en hastig flykt och lemna honom i
besittning af Katrine och hennes syster.

Utan att först närmare förklara sina skäl för sina
följeslagare, ropade Hans: Följen mig! – och de tre
männen lemnade sitt gömställe och skyndade till klyftans
utgång, der Hans slöt sin älskade Katrine i sina armar.

– Matabilierne komma, – ropade Katrine, –
det är tio man, ären j starka nog att upptaga kampen
med dem?

– Ja, med dubbla antalet, då du är hos mig,
Katie.

– Men, Hans, ännu flera lura i omnejden. Jag
fruktar för edra lif. Huru skola vi undkomma deras
mördarehänder. O, det är rysligt! Jag haf sett min
arme fader mördas inför mina ögon. – Men hvart ha
de tagit vägen? De voro ju nyss tätt efter oss.

Äfven Hans var förundrad öfver matabiliernes
försvinnande, hvilka han hvart ögonblick väntade få se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free