- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
218

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det kan endast vara Hans; ingen annan skulle
våga att beröfva ett lejon dess qvällsvard.

Hans sänkte vid detta utrop bössan och igenkände
till sin stora öfverraskning och glädje sina gamla
kamrater Victor och Bernhard; den tredje var Hoffman.

Hans skyndade emot dem med utbredda armar och
erfor på sina frågor, att de fått veta hans ankomst, och
då de antagit, att han följt det gamla vagnsspåret, så
hade de kommit emot honom med sina vagnar. De
hade spändt ifrån ungefär två mil längre bort och voro
just på en utflygt efter vildt, när de fingo se en
menniska stående vid moraset. De hade äfven sett, huru
han ensam gått fram mot lejonet, och voro redan
alldeles i närheten, när lejonet drog sig undan. Medan
han var sysselsatt att skära köttet ur buffelns kropp,
hade de obemärkt smugit sig fram och gömt sig i
vassen.

– Vi vilja föra hästarna till vår lägerplats, Hans, –
sade Bernhard. – Huru skall icke vårt folk glädja sig
åt din återkomst; vi trodde dig redan vara död. Vi
funno ditt spår, sedan du nedlagt elefanten, men för
sent för att kunna rädda dig.

Det var en angenäm afton, som vännerne nu tillbragte
vid vagnarna. Hans berättade alla sina äfventyr och
man lyssnade till hans berättelse med största intresse.

– Men berätta äfven mig nu det nyaste.

– Alla må väl, – svarade Victor, – äfven
Katrine är åter bättre, sedan hon vet, att du lefver. När
hon erfor af oss, att du sannolikt var död, trodde vi
till en början, att underrättelsen skulle döda henne, ty
hon vandrade omkring som om hon varit liflös. Först
när dina bref kommo, hemtade hon sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free