Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda tider
99
löje, samtidigt han räddade sig själf. Han hade
alla sympatierna för sig. Skomakaren satt
hopkrupen på den ena sidan och höll i sig med armar
och ben, medan österbottningen, lång och vig och
ledig, höll sig fast endast med den ena handen,
när gungan i susande fart gick rundt för tolfte
gången. Ännu intet rop från skomakaren. Det
var en duktig skomakare, det där! När gungan
gick rundt det tjugufjärde hvarfvet, hördes ett
stönande från det hopkrupna människobyltet.
Mössan hade flugit af skomakaren, men man fäste sig
icke vid att han såg löjlig ut för hans mods skull.
— Är du rädd att falla? ropade Kalle Pihl.
Skomakaren svarade nej mellan hopknipta
tänder.
— Då gå vi ännu tjugu hvarf tillsammans,
så få vi se om flickorna skratta ut oss.
— Låt gå bara! ropade skomakaren.
Men nu vände Kalle Pihl om direktion. I
stället för att ha gungat skomakaren omkring
med ryggen förut, vände han om åt motsatt håll,
så att han själf gick baklänges och det för
åskådarne såg ut som hade skomakaren gifvit gungan
fart. Det konststycket hade ingen annan gjort
förut, och det tillvann sig ett jublande bifall. Till
och med Anna Mellilä klappade i händerna, —
det uppfångade Kalle Pihl i ifvern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
