- Project Runeberg -  Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår /
100

(1891) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

härda tider

— Nil är det din tur att gunga mig omkring,
ropade han till skomakaren, och denne svarade
med ett tjut, som innebar både gillande, humor
och förtjusning.

Man räknade fyrtio gånger, man räknade
femti. Alt ännu snurrade gungan.

— Bli ni inte yra?

— Ah jo, hväste skomakaren. — Kan det inte
vara nog nu redan?

Vid femtiandra hvarfvet stannade gungan
rakt upp och ner och balanserade en stund, innan
den föll tillbaka. Medan den ännu var i full fart,
släppte sig Kalle Pihl, som det tycktes, handlöst
ner, kastades ett stycke ifrån och kom ner på
fötterna, medan skomakaren ensam vippades af och
an af farten, som småningom höll upp af sig själf

— Duga vi nu? frågade skomakaren stolt. Vi
ha gjort dubbelt flera hvarf än någon af de andra.

Det hade blifvit halfmörkt i Julikvällen. På
hemvägen kom Kalle Pihl som af en händelse
att gå sida om sida med Anna Mellilä genom
småskogen.

— Ska vi inte bli vänner nu ? proponerade hon.

— Vi ha väl aldrig varit ovänner, vi, som
inte känt hvarandra.

— Nej, men vi hade kunnat bli, och det ska
vi inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hardatider/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free