Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan! . . . Bland alla dessa fruntimmersbref fins
/ inte ett enda jemförligt med den minsta billett
från henne.» Baronen suckade och insöp med
vällust den doft af violetter, som trängde fram
ur brefpaketet. »Hon grämde sig, stackars
liten, öfver att jag inte ville göra allvar af
for-lofningen, men om jag också inte var precis
utfattig, kunde jag väl inte draga öfver mig hela
hennes utsvultna slägt, och det hade blifvit
följden. Nå, lyckligtvis var hon så förnuftig, att
hon tycktes inse det, fast det kostade på henne.
Senare, när jag ärfde onkel i Skåne, funderade
jag verkligen allvarsamt på saken; men hon såg
då klen och eländig ut, och som hon inte svarade
på mitt sista bref, kunde jag antaga att hon
lugnat sig, annars ha<Je jag ovilkorligen gift
mig med henne», tillade baronen med ädel
beslutsamhet i minen. Han älskade att bepryda
sig med detta oegennyttiga drag; den aflidnas
förstummade läppar kunde ju icke bestrida
honom denna tillfredsställelse, och tron på de
dödas uppståndelse hade ännu aldrig stört hvarken
hans dag- eller nattro.
Brefven fingo emellertid ligga, och nu kom
turen till en massa blekröda och gröna små
billetter, somliga börjande med: Älskade! döm
om min oro, när jag i går icke fann dig på
den vanliga mötesplatsen» etc. etc., andra åter
så här: »Casimir! skulle du händelsevis vara
svartsjuk? Huru kan du tro att din Rosalie
nå’nsin skulle kunna glömma dig ? . . .» eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
