Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starne, hvilka togo munter fart och läto stora
täcksläden ömkligen guppa upp och ned, ned
och upp på den ojemna åkern.
Bonne-Amie började blifva ytterligt nervös;
Julie hade all möda ospard för att lugna sin
kära lärarinna, nedtysta småttingarnas
tilltagande skrattlust och försöka att låta sina
femton års värdighet imponera på unge Fritz,
men fåfängt! Allt fortare ilade släden framåt
öfver det snötäckta fältet; hoppeti hopp!
hop-peti hopp! hvad det gick öfver stock och sten!
Nu förmådde den arma Bonne-Amie icke
återhålla sina ångestrop. »Håll! håll! för allt i
ver Iden! vi välta, ja det är säkert!» ropade hon
gällt ut genom fönstret; men värre blef det.
Hon knäppte då ihop sina händer och började
framstamma sina böner. I förskräckelsen hade
hon alldeles glömt dem, så att efter en
förfärlig puff, som till och med skrämde- Julie och
barnen, utbrast hon, gömmande ansigtet mot
Julies axel:
»Nu hvilar hela jorden,
Och himlen mörk är vorden!»
Fritz, som nu böjde sig ned och såg in i
släden, märkte att han fullständigt vunnit sin
lilla, barbariska önskan — nemligen att halft
ihjälskrämma den afhållna Bonne-Amie — och
stillade derefter farten någorlunda.
Mamsell Asplöf begagnade dessa lisande
ögonblick för att med ömklig min titta ut
genom fönstret och bedja om nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
