Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi kunna ej dröja längre vid dessa första ansatser till
prole-tariska ideal. Visst är att i dessa vilda sansculott-skaror, alla goda
kälkborgares fasa än i dag, låg en mycket stor del af revolutionens
• lefvande kraft, ehuru som vi redan framhållit, deras välde på
samhällets och deras egen dåvarande utvecklingsgrad ej kunde bli annat
än öfvergående.
* *
*
Det återstår oss här blott att markera skräcktidens viktigaste faser.
De frivilliga lärde sig hastigt krigets konst, kastade i september 1792
under Du mouriez preussare och emigranter tillbaka och eröfrade i
november Nederländerna. Konventet fyllde sin första tid med angrepp
från »Girondisterna», de vältaliga advokaternas parti, som nu blifvit
högern, mot »-Berget» och Pariserkommunen. Angrepp halft utförda,
som blott retade Paris och gjorde dem själfva misstänkta, en farlig
ställning när nu den afsatte konungens öde måste afgöras. Om kungens
brottslighet fanns intet tvifvel, i synnerhet sedan ett hemligt järnskåp
med aktstycken hittats i Tuilerierna, och under trycket af faran och
förbittringen fordrade massorna »tyrannens», »herr Vetos* eller som
han officiellt hette Ludvig Capets död. Gironden tvekade och sökte
uppskof, men drefs från position till position. Den 15 januari 1793
förklarade konventet med 683 ja mot intet nej Ludvig skyldig till
förräderi och dömde honom sedan, fast med knappt flertal, till döden utan
uppskof. Den 21 januari föll hans hufvud på Place de la Révolution,
det nuvarande Place de la Concorde.
Konungens afråttning, själf ett tecken på partistridens våldsamhet,
skärpte ån mera alla motsatser. Ett nytt europeiskt kungaförbund mot
Frankrike bildades, i hvilket nu England var med. Inom landet blossar
Vendée-upproret upp med våldsam styrka, medan girondisternas vånner
och äfven rojalisterna röra sig i södern, särskildt i Lyon, som ju har
sin existens på siden, alltså på en lyxindustri. Redan före den 21
januari blef en konventsmedlem i Paris nedstucken på öppen gata af
en f. d. kunglig lifgardist — det målar stämningen, och vid gränsen
vänder sig krigslyckan; Du mouriez’ armé är halft på flykt.
»Döda eller dö» är mer än någonsin tvångsläget. Danton tar
liksom till den 10 augusti ledningen: »må mitt namn gärna skymfas»,
utropar han i konventet, »blott Frankrike är fritt*. Man proklamerar
åter »fäderneslandet i fara», massor af frivilliga strömma till fanorna,
men fordra också dömande af alla förrädare genom ett snabbt tribunal,
samt en högsta gräns för spannmålsprisen; det visar från hvilka
folkklasser de komma, öfverallt väljas »revolutionära kommittéer», som
skola hålla ögonen på misstänkta, och »Berget» genomdrifver en extra
domstol för statsförbrytelser, »revolutionstribunalet», samtett
»välfärdsutskott» af 9 konventsmedlemmar, som samlar hos sig den verkställande
makten. Det år .den revolutionära diktaturen färdig, sådan
förhållandena framtvungo den, och spannmålsmaximum samt progressiva skatter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
