Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfinning skulle bli fullt
användbar, och 1808 hade han sin
mekaniska mönsterväfstol färdig.
Väfningen för hand trängdes nu
så hastigt undan, att 4 år
därefter 18,000 Jacquard’ska
väf-stolar voro i verksamhet ensamt
zp i Lyon. — År 1810 uppfann
Philippe Gérard en spinnmaskin
för lin.
Äfven för vikten af
kommunikationsväsendets . utveckling
hade Napoleon blicken öppen.
««3- Kanaler anlades i stor skala,
[ [ vägarna öfver alp-passen vid
Simplon och Mont Cenis påbör-
U
jades. Ett helt optiskt
telegrafnät skapades, sedan den första
linjen 1794 Paris—Lille visat sig
tjänstgöra till belåtenhet. Och
när med kapitalismens
upp-blomstring äfven dess tvilling-
JACQUARDS MÖNSTERVÄFSTOL. ^ massfattigdomen Mrjad(.
käjsaren icke sen att inskrida. Paris, världens hufvudstad, skulle blifva
sin rang och sin herrskare värdigt — där skulle finnas arbete för alla
sysslolösa händer. Kajer och broar byggdes, nya gator anlades och
Triumfbågen reste sig massivt storslagen mot höjden. Bonaparte hade
under revolutionen sett, att svältande massor kunna betyda statshvälfning.
På samma gång han nu sörjde för allmänna arbeten, utfärdade han därför
1808 en förordning, som förklarade arbetet för en plikt. Hans
inrikesminister fick befallning att nöden skulle vara borta inom en månad(!), men
arbetame sattes under skärpt poliskontroll. Redan som förste konsul hade
Napoleon förbjudit alla sammanslutningar arbetare emellan och infört
arbetsboken, som ställde industriarbetame i nivå med tjänareklassen. I
strafflagen af 1810 upprepas förbudet mot arbetarföreningar, men
sammanslutningar mellan mästare förbjudas endast »om en sådan är
orättfärdig och kan missbrukas»!
Detta förbud var, som vi sett, helt i revolutionens anda — det afsåg
att hindra skrånas återupprättande och att garantera »arbetets frihet». Men
det dröjde ej länge, förrän småmästame insågo nödvändigheten att sluta
sig tillsammans för att kunna hålla storkapitalisterna stången. Arbetarne
fingo däremot icke lof att bilda fackföreningar. Härmed var
likställigheten bruten. »Tredje ståndet» hade klufvit sig. Dess öfre lager hade
uppnått de fördelar det eftersträfvat, men ur dess lägre grupper framgick
antaga hotande proportioner, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
