Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggen, hvilket man ju måste ha
hjälp till; det var för att dagligen
påminna om broderskapets plikter.
GEORGE SAND.
1804—76.
Feministisk romanförfattarinna.
På porträttet bär hon mansdräkt.
Hvar söndag strömmade folk
från Paris för att se på de
konstiga kolonisterna i Ménilmontant.
1 juli började de bygga ett
tempel i trädgården. I augusti
började processen. Klosterbröderna
tågade i procession genom Paris
till rättssalen, tysta och allvarliga
midt i den larmande mängden.
Enfantin, Michel Chevalier och
Duveyrier (senare dramatisk
författare) voro anklagade dels för
att ha öfverträdt*förbudet mot
föreningar, dels för sedernas van»
helgd. Denna sista anklagelse
hade de ej svårt att slunga
tillbaka mot det hycklande samhälle,
som med äktenskapets namn
skyddade smutsig
affärsspekula-tion och legaliserad prostitution.
Särskildt Duveyriers försvarstal
gjorde starkt intryck. De tre nämnde dömdes lika fullt till hvardera ett
års fängelse.
Den rörelse Saint-Simonismen väckt var emellertid ej så lätt stillad.
I Paris bildade sig en kvinnlig grupp, som anlade en mot männens
svarande reformdräkt. Den utgaf en liten tidning, »Den fria kvinnan», som
redigerades af en arbeterska, Suzanne Voilquin. Naturligtvis var denna
första kvinnorörelse ett tacksamt ämne för skämtpressen. Men med all
sin otymplighet saknade den icke allvar. Man hyllade entusiastiskt
författarinnan George Sand, som icke blott teoretiskt predikade lidelsens
rätt, utan också hade mod — och tillfälle — att lefva som hon lärde,
på godt och ondt, till lycka och olycka.
Enfantin blef benådad före året och kom ut ur fängelset något
af-kyld i sin tro på den bebådade »högsta modern». I stället tänkte han
sig kunna fullfölja någon af Saint-Simons stora »religiösa» planer, t. ex.
Suez-kanalen. Andra af sekten hade redan förut begifvit sig till
Orienten i ett religiöst svärmeri liknande det »väckta» Dalfolkets utvandring
till Jerusalem; bland dem var Félicien David, som i Syrien komponerade
sin berömda symfoni »öknen*. Nu kom Enfantin själf till Alexandria
med en ny skara troende. Naturligtvis kunde han och hans folk där
ingenting uträtta — men han gjorde bekantskap med Ferdinand de
Les-seps, som då var fransk vicekonsul, som tog starkt intryck af Saint-Si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
