- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 1. Frankrike, England /
158

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den »provisoriska*
regeringen måste
emellertid tänka på att föra
landet åter in i
»normala» förhållanden, d.
v. s. att få till stånd
en nationalförsamling,
vald genom det franska
folket efter allmän
rösträtt. Paris’ arbetare
kände dock ganska
klart att detta skulle
betyda en reaktion mot
deras förhoppningar;
landsorten var icke alls
med på någon social
republik. De
anordnade därför en stor
demonstration den 17
mars för att få valen
uppskjutna.

Arbetame
marscherade fram inför
Hötel-de-Ville, i lugn och
ordning, de flesta
samlade efteryrkena. Bland
dessa rådde andan från
Luxembourg, och man
var belåten när
regeringen lofvade att tänka

på saken och inhämta landsortens mening — Ledru-Rollin hade föreslagit
denna kompromiss mellan den socialistiska minoriteten, som yrkat på
uppskof, och det storborgerliga flertalet i regeringen, som med fullt riktig
klassinstinkt ville påskynda valen. Däremot voro medlemmar af
»klubbarna» icke nöjda. De hade önskat vända demonstrationen till en
rensning af regeringen, och när Louis Blanc ställde sig solidarisk med sina
kolleger, rusade klubbisten Flotte fram till honom och ropade: »Jaså, du
är således också en förrädare!»

Dessa klubbar spelade 1848 liksom under den första revolutionen en
stor roll i Paris. Februari-resningen hade återgifvit de politiska fångame
friheten. Barbés kom efter 9 års fängelse ut och ledde nu jämte
Bernard och andra »Revolutionsklubbens» sammankomster. Blanqui, också
fri efter 9 år, hade organiserat och beherrskade »Centralföreningen»,
medan läkaren Raspail ledde sin klubb »Folkets vänner» på samma gång
som ett slags vetenskaplig skola.

BLANQUI.

»Den evigt fängslade».
1805—1881.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free