Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomnande eller vetenskapen i industrins och jordbrukets tjänst
eller samfärdselns hjälpmedel och konstgrepp eller nya kolonier
eller utvandringen eller de nya marknaderna eller frihandeln
eller allt detta sammanlagdt formår göra slut på de arbetande
massornas elände. Fastmer tjänar på det beståendes falska grund
hvarje ny utveckling af arbetets skaparkraft endast till att
fördjupa de sociala motsatserna och skärpa klasskampen.»
När 1848 års revolution, fortsätter han, krossats på
kontinenten, drog den med sig i sitt fall den engelska själfständiga
arbetarrörelsen, chartismen. Men de engelska arbetarne lyckades
dock rädda något. De genomdrefvo 10-tiramars-lagen, »fast
bourgeoisins vetenskapsmän bevisat att denna skulle vara
liktydig med en dödsringning för den brittiska industrin, hvilken
som en vampyr blott kunde lefva af blod, framför allt af
barna-blod. Och därför var 1 O-timmars-lagen icke blott en stor
praktisk framgång, den var segern för en princip, för den af social
omvårdnad reglerade sociala produktionen öfver den blinda lagen
om tillgång och efterfrågan.» Och därjämte utvecklade de den
kooperativa idén, »ett socialt experiment, hvars värde icke kan
anslås nog högt», ty det visade att man kan undvara en särskild
arbetsgifvarklass. Men visserligen räcker icke kooperationen som
hjälp mot monopolet, om den icke utvecklas till nationella
dimensioner och främjas med statens hjälp. Men detta komma
alltid de nu politiskt herrskande att vägra; »därför är det de arbetande klassernas plikt att
eröfra politisk makt».
»Arbetarne synas ha förstått detta, ty i England, Tyskland, Italien och Frankrike rör det
sig nu på nytt, och man sträfvar att på nytt organisera arbetarpartiet. Som gemensamt
band af broderlighet mellan de skilda ländernas arbetare har därför nu beslutats att grunda den
internationella arbetarassociationen.
Och äfven en annan tanke beherrskade det mötet Hur kan arbetarfrigörelsen bli
verklighet, när regeringarnas utländska politik fullföljer brottsliga planer, sätter nationella fördomar
i rörelse och förslösar folkens blod och egendom på röfvartåg? Öfvergreppen af den
barbariska makt, hvars hufvud är i Petersburg, men hvars händer äro i alla Europas kabinetter, ha
gjort det till en plikt för arbetarne att bevaka sina regeringars diplomatiska spel och i nödfall
hindra dem med alla till buds stående medel. Och äro de ur stånd härtill, kunna de dock
förena sig till samtidig offentlig anklagelse och proklamera moralens och rättens enkla lagar,
hvilka borde vara normerande såväl för de enskildas som för nationernas sammanlefnad.
Kampen för en sådan utrikespolitik utgör en del af den allmänna kampen för
arbetarklassens frigörelse.
Proletärer i alla länder, förenen er!»
MAZZINI.
1805—1872.
Jämte Garibaldi den främste
kämpen för Italiens enhet och
frihet. Tillhörde från 1830
»carbonari», inblandad i
tallösa sammansvärjningar och
upprorsförsök, vistades mest
som dödsdömd landsflyktig i
England, gjorde ännu 1870
ett upprorsförsök i Palermo,
död i Pisa.
Så formuleras vid Intemationalens vagga proletariatets utrikespolitik
i motsats till regeringarnas och bourgeoisins. De undertryckta folkens
frigörelse skall komma, när »rättens och moralens enkla lagar» sättas i
högsätet af den segrande arbetarklassen. Här finnes intet om att natio-
Socialdemokratiens århundrade. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
