Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den tyska socialdemokratin. Där erinras om de tyska styrandes
försäkringar att de föra krig mot käjsaren, icke mot franska folket.
»Drag er tillbaka öfver Rhen. Må vi räcka hvarandra handen och
glömma de militära förbrytelser, som despoter låtit oss begå mot
hvarandra. Låt oss tillsammans grunda Europas Förenta Stater! Tyska
socialdemokrater, ni som före krigsförklaringen liksom vi demonstrerat för
freden, vi franska socialdemokrater räkna med visshet på att ni skola
med oss arbeta på att förkväfva hatet mellan folken, på allmän
afväp-ning och på ekonomisk harmoni.»
Victor Hugo sände ut ett högtrafvande manifest till tyska hären att
icke »mörda Paris». Men annan realistisk klang fanns i det, som utgick
från Intemationalens generalråd. Det var åter Karl Marx som förde
pennan. 1 detta manifest konstateras att förutsägelsen i det förra af den 23
juli redan gått i uppfyllelse: käjsardömet är störtadt Men nu gäller det
att hindra den preussiska militärklicken och det tyska nationalliberala
storborgardömet ett förvandla det tyska försvarskriget till ett
eröfrings-krig.
De »materiella garantier» man ropar på — Elsass-Lothringen med
fästningarna Strassburg och Metz — äro onödiga, ty ett enigt Tyskland
är alltid starkt .nog att visa hvaije angripare tillbaka. Det strider mot
tidens hela utveckling att lägga de nationella gränserna icke efter
befolkningens egen vilja utan efter militära synpunkter. Sådant bär endast
fröet till nya krig i sitt sköte.
Men — fortsätter manifestet — det finns en tredje som gläder sig.
Styckas Frankrike, så drifves det i armarna på Ryssland. Och då finnes
det blott två vägar för Tyskland: antingen att göra sig till verktyg för
de ryska utvidgningsplanerna, hvilket varit Hohenzollrames traditionella
politik, eller att rusta sig till det yttersta med tanke på ett nytt
»försvarskrig», men då ett med två fronter, ett ras-krig mot allierade
sla-ver och romaner.
Sådana äro de fredsutsikter som de hjämuppmjukade
storborgerliga »patrioterna» i Tyskland bjuda sitt land, säger Marx. I helt annan
riktning måste den tyska arbetarklassens kraf gå. Dessa som bilda kärnan
i de segerrika härarna, dessa som gjutit sitt blod på slagfälten, medan
hustrur och barn hemma lida nöd, de kräfva andra garantier, nämligen
för frihet och kultur. De vilja en äfven för Frankrike hedersam fred och
franska republikens erkännande. I den andan har redan det tyska
socialdemokratiska arbetarpartiet uttalat sig. Men tyvärr är det föga hopp om
att dess maning följes.
Frankrikes arbetare åter manas att vakta och värna den unga
republiken — ty till dess ledande män har Intemationalens generalråd intet
förtroende. Det kommer att kräfva de största ansträngningar att hindra,
att denna bourgeois-republik blott blir en öfvergång till en orléanistisk
monarki. Men hela arbetarvärldens sympati och kraftigaste understöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
