Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalförsamlingen!» trängde en skara rojalister och storborgare in på de
federerade. Revolverskott lossades, och ett par nationalgardister föllo,
men då blef svaret en salfva, som i ett ögonblick sopade platsen ren.
Ett tiotal döda lämnade dessa misslyckade »ordnings»-revolutionärer på
valplatsen. Men i Versailles berättades hemska historier om hur
»kom-munardema» mördade fredliga demonstranter.
I följd af nya förhandlingar hade valen uppskjutits till den 26 mars.
Märer och deputerade, vacklande fram och tillbaka mellan Paris och
Versailles, hade velat ha än längre uppskof. Nationalförsamlingen afvisade
emellertid med hån ännu ett deras försök till medling, hvilket uppretade
äfven den parisiska bourgeoisin. Centralkommittén grep stämningen i
flykten, och efter långa förhandlingar undertecknades den 25 valuppropet
af »Centralkommittén, till -hvilken de deputerade och märerna för Paris
anslutit sig». De deputerade voro dock blott 5: Lockroy, Floquet,
Clé-menceau, Tolain och Greppo.
Men hvarifrån fick den nya regimen sina ekonomiska resurser?
Centralkommittén utsåg genast den 19 mars två af sina bästa män, Varlin
och Jourde, till delegerade för finanserna. Dessa togo det utrymda
finansministeriet i besittning. Där fanns 4y2 millioner, men bakom lås
och riglar, och som man då ännu trodde på förhandling, föredrogo de
att vända sig till franska banken om förskott till de nödvändigaste
utgifterna, först och främst nationalgardets sold, på hvilken ju en stor del
af befolkningen måste lefva.
Banken låg inne med kolossala värden: 77 millioner i guld, 166
mill, i sedlar, 889 mill, i statspapper, 120 mill, i hypotek, 11 mill, i
omyntadt guld, 7 mill, i deponerade juveler och 900 mill, i deponerade
värdepapper. Härtill kom ytterligare 800 mill, i sedlar, som blott
saknade kassörens underskrift. Inalles alltså bortåt 3 milliarder — man
förstår hvilket grepp resningen här hade öfver sina fiender; den hade ju i sin
hand det kapitalistiska samhällets allra heligaste, dess största pänningpung.
Hvarken i början eller ens senare ville dock Pariserkommunen på
allvar tillgripa detta påtryckningsmedel, som, användt med urskiljning,
möjligen skulle ha gjort bourgeoisin benägen för en uppgörelse, utan att
landets kredit behöft ohjälpligt taga skada. Varlin och Jourde gingo till
bankens direktör, som svarade: »Jag väntade herrames ankomst. Banken
har efter hvarje regeringsskifte måst hjälpa den nya makten. Banken
drifver ingen politik. Ni är den faktiska regeringen i Paris. Banken
lämnar er i dag en million. Var så god och skrif i kvittot, att den är
mottagen för staden Paris’ räkning.» •
Vi ha redan berättat centralkommitténs grymma otur med sin första
general, Lullier. När Mont Valérien icke blef besatt var hans mått
rå-gadt, och tre nya generaler utnämndes: Brunei, en revolutionär officer,
en af dem som protesterat i det sista mot kapitulationen, gjutaren Duval,
en energisk och duglig man, samt farmaceuten Eudes, en af Blanqui’s
vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
