Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMILE EUDES.
1844—88.
Kom som ung farmaceut in i den
Blan-quistiska fri tänkarerörelsen. Försökte 15
aug. 1870 ett öfverfall på en högvakt i La
Villette, dömdes till döden, men räddades
genom käjsardömets fall. Blef officer i
na-tionalgardet och utnämndes af
centralkommittén till general. Deltog med stor personlig
tapperhet i kampen mot Versailles-trupperna,
åtföljd af sin unga »generalska», som med
vapen i hand till häst eldade de stridande.
Den 10 maj medlem af välfärdsutskottet
ordnade han en god del af det sista
för-tviflade motståndet. Han lyckades komma
undan till Schweiz, därifrån han jämte
Ma-lon o. a. utgaf »Revanche». Återvände
efter amnestin 1880 till Paris, där han efter
Blanquis död blef ledare för dennes grupp,
»Den revolutionära centralkommittén». År
1893 restes ett monument öfver Eudes på
kyrkogården Père Lachaise.
Från tyskame, som hade sitt
högkvarter i Saint-Denis, norr om
Paris, hade resningen i Paris intet
särskildt att befara, då den från
deras synpunkt hade en kommunal
prägel och icke gjorde anspråk på
att få revidera fredsfördraget.
Underrättelsen om den 18 mars
framkallade de följande dagarna en
rad liknande resningar i södra och
mellersta Frankrikes industricentrer:
i Lyon, St. Etienne, Creuzot,
Marseille, Toulouse och Narbonne. Men
rörelserna hade för liten bärkraft
och voro alltför planlösa och
anarkiska. I en första anstorm
segrande stodo de snart isolerade hvar
på sin ort och kväfdes lätt nog, när
regeringens trupper hunno få någon
förstärkning. Blott i Narbonne, där
Digeon energiskt ledde försvaret,
och i Marseille blef striden
allvarsammare, och efter truppernas
seger blef man där redan de första
dagarna i april vittne till hur
»ordningen» återställdes genom en mängd
summariska afrättningar och
masshäktningar.
Icke desto mindre var Thiers’
fruktan för Paris’ inverkan på det
öfriga Frankrike ingalunda
ogrundad. Icke blott från Kommunens
sida, ntan alldeles särskildt från de
medlande grupper, som ville
förhindra en blodig katastrof, vädjades
alltjämt till landsortscentremas
republikanska anda, och tidtals icke
utan framgång gentemot den im-
populära nationalförsamlingen. Den
stund kom, då Thiers fann sig föranlåten att förbjuda en planerad
konferens af ombud från storstäderna, hvilken måhända ännu i sista
ögon-blicket kunnat häjda den massaker han planlade. Men tills vidare afbröi
han systematiskt alla förbindelser mellan Paris och det öfriga landet —
t. o. m. mjältbrandfara fick tjäna politiska syften! Och samtidigt
igångsattes från Versailles ett hänsynslöst lögnspridningsfälttåg mot Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
