Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Der faldt tre Mænd, saa modige Sjsle
som nogensinde led Martyrdöden.
Der laa tre Lig ved de splintrede Psele
— De skulde sone Kommune-Bröden !
Til Dödens Stilhet tre Navne glede,
Der for tre Skygger fra Retterstedet.
De meldte et Tab, men ikke en Bröde,
De peged mod Magien i Dommersædet.»
Mänga af Kommunens menige utplånade genom sitt mod och
dödsförakt inför rätten och på Satory-slätten det ogynsamma intrycket från
den första processen. Man hade tillsatt en »benådningskommission»,
hvilken snart offentligt stämplades som »mördarkommission», ty den
sände alltjämt nya, på de lösaste grunder dödsdömda, till afrättsplatsen.
Den sista exekutionen vid Satory ägde rum först 1873, två år efter
Kommunens fall. Inalles skötos där 25 offer för bourgeoisins »rättvisa», de
flesta med ropet »Lefve Kommunen!» som sista afskedshälsning.
Antalet dömda steg till 13,700, bland hvilka voro 166 kvinnor och
62 barn. Till döden dömdes 285, däribland 8 kvinnor, till lifstids
straffarbete 432, däribland 29 kvinnor, och till deportation 7,553; resten fick
fängelse, landsförvisning m. m. Mellan 20 och 30,000 fångar hade
småningom måst frigifvas, och några tusen hade aflidit. Trots all flit att
draga in under striderna lössläppta fångar i processerna mot
kommu-nardema hade det ofantligt öfvervägande flertalet dömda aldrig förut
haft något otaldt med rättvisan, och endast några hundra voro
utlänningar. Man kan äfven häraf sluta till halten af de fabler, som vilja göra
Kommunen till en kupp af ett band förbrytare och utländska äfventyrare.
Den förut nämnde löjtnant V. Kleen har t. o. m. haft panna att anföra
ett slags »statistik» öfver dessa, som mot 20,000 ärliga revolutionärer
och 20,000 nödställda arbetare upptager 15,000 deklasserade (»uthvisslade
aktörer, bortkörda vaktmästare» o. s. v.), 35,000 »dömda brottslingar,
försvarslösa, tjufvar och under polisuppsikt stående» samt 20,000
»ut-skummet af främmande länders politiska och kriminella brottslingar»!
Det var alls ej nog att offren slaktades, de måste också beröfvas all
heder och ära.
Deportationen af Kommunens fångar gick till ön Nya Caledonien ute
i Stilla Hafvet, hvilken ö förut användes till förvaring af grofva förbrytare
mot allmän lag. Lidandena både under öfverfarten och efter
framkomsten voro ohyggliga. På ett enda skepp sjuknade 360 af 588
deporterade i skörbjugg. Våren 1874 lyckades Rochefort, Jourde, Grousset och
tre andra att fly och komma ombord på ett australiskt fartyg. Men denna
rymning medförde ytterligare skärpningar i tukthus-behandlingen af alla
kvarvarande.
Likafullt befvo dessas skildringar af lifvet på Nya Caledonien ett
kraftigt stöd för den agitation för amnesti åt de öfverlefvande från Kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
